En värld utan rättighetskonflikter är omöjlig. Det är detta som är ett av de svåra problemen med rättigheter: vi måste pröva var och en mot en mängd andra rättigheter och olika intressen. Denna problematik blundar debattörerna Bergström, Borg och Sturmark för (DN 18/11). De argumenterar som om barnkonventionen ensam kunde ge riktlinjer för vad som kan bedömas som barnens bästa.

De använder barnkonventionen som en murbräcka mot judendom och islam som i sina religiösa traditioner omskär pojkar i späd ålder. I sin artikel i DN den 18 november talar de om omskärelse som en ”oåterkallelig markering” och jämför omskärelse med att skära av örsnibbar, att misshandla barn, att utsätta dem för fysiskt våld och religiös stympning.

I artikeln i Svenska Dagbladet den 17 december används samma retorik och skribenterna vägrar blint att ens försöka förstå omskärelsen som en grundläggande identitetshandling för judar och muslimer.

Att debattörerna hetsar just mot religioner är oroväckande. De punktmarkerar ju exempelvis inte föräldrar som låter sina barn bära smycken genom ett hål i örsnibben. Eller föräldrar som låter sina barn äta dålig mat som riskerar att ge dem men för livet i form av diabetes eller fetma. Nej, det är en skinnbit på bebisars penis som de fokuserar på.

Konsekvensen av deras argument blir att judendom och islam inte längre ska få finnas. Eftersom omskärelsen är en identitetshandling så innebär ett förbud mot omskärelse ett förbud mot religionen. Nåväl, de kan väl omskäras som vuxna resonerar de. Kommer prästen Annika Borg att omsätta det även när det gäller barndop? Kommer hon att vägra döpa barn framöver? För det är ju inte endast kroppslig integritet som i så fall ska värnas, utan också barnets samvets- och tankefrihet. Ett dop låter sig inte heller göras ogjort. Även om det inte syns fysiskt så är en kristen teologi att barnet i dopet blir upptaget i Guds familj. Precis som judiska och muslimska pojkar blir upptagna i sin religiösa och kulturella gemenskap.

En grundprincip om mänskliga rättigheter är att ingen rätt ska bedömas som mer viktig än en annan. Alla rättigheter är likvärdiga. Därför uppstår rättighetskonflikter, vilka är mer komplicerade än debattörernas matematikliknande resonemang. Barnkonventionen ensam innehåller med sina 54 paragrafer en rad intressemotsättningar som måste bedömas.

Bergström, Borg och Sturmark verkar sakna kunskap om dessa utgångsprinciper vilket gör deras argument fyrkantiga. Utifrån breda generaliseringar om två av vårt lands största religioner vill de beskriva sig själva som upplysta och som barnens beskyddare. Detta synsätt återkommer i måndagens artikel där Bergström saknas men nu har ersatts av intoleransutredaren Bengt Westerberg. Men var är alla de judar och muslimer som i vuxen ålder klandrar sina föräldrar för att ha blivit omskurna?

Susanne Wigorts Yngvesson

Lektor i etik och mänskliga rättigheterTeologiska högskolan, Stockholm