en del av materialet i IB-affären som avhemligats 1998 rymmer intressanta informationer. Man behöver varken vara vildsint eller befängd för att under dessa omständigheter gripas av misstankar om Jan Guillous heder. På Stockholms stadsarkiv kan man ta del av såväl de förundersökningsprotokoll som tingsrättsförhör som tidigare varit sekretessbelagda. I dessa dokument kan man läsa exakt den formulering som ligger på Newsmill. Det rör sig om serie G1, volymerna 248–250. Det handlar om ett par tusen sidors läsning, men ger en intressant bild av Guillou som människa och journalist. Citatet som finns i min artikel och som lyder ”Detta kan ju måhända ha en viss subjektiv betydelse då det torde höra till overkligheterna att spioner som arbetar med syfte att gå främmande makt tillhanda också återfinns bland de medborgare som i överensstämmelse med sin uppfattning om vad som är samhällssolidariskt, agerat som uppgiftslämnare åt säkerhetstjänsten” ligger i förundersökningsprotokoll från 8/11 1973 och kan återfinnas i både volym 248 och 249. Förhörsledare är kriminalkommissarie K-E Friberg. Vem som helst kan gå dit och själv läsa källan.

I sitt svar undviker Guillou sakfrågan, nämligen vad han sagt i förhören och söker kollra bort läsaren genom att lyfta fram sitt rykte för sanningslidelse, men frågan kvarstår. Vad var det för uppgifter han lämnade till säkerhetstjänsten och varför gjorde han det? Informationen om att Guillou också hade kontakter med KGB styrker inte precis hans roll som sanningsvittne.

Ju mer jag läser av Guillou desto svårare blir det att värja sig mot intrycket att han lever i en fantasivärld där allting flyter och sanningen bara är den som kan bekräfta hjältekrönikan om hans eget verk. Det är det som nu står på spel. Är det så, har han som jag redan sagt skadat vänstern och den grävande journalistiken.