Hotande klimatkatastrofer och oljeknapphet talar för att tågen kommer att ta hand om en stor mängd resor i framtiden. Därför borde stationerna ges en framträdande roll i stadsplaneringen.
Men för Centralstationen i Stockholm planeras nu en överdäckning i betong, på vilken byggnader är tänkta att resas. I stället borde stationsområdet vara ett tydligt, väl synligt och positivt tillskott i stadsbilden. I Europa finns flera exempel på nya eleganta stationsbyggnader, som också förskönar omgivningen.
Mellan spår- och perrongområdet och den gamla vackra Centralhallen i Stockholm finns ett kontorshus från 1960-talet som borde rivas. Bangårdsområdet skulle då kunna göras bredare med fler perronger och spår. Området borde sedan byggas över med en luftig, lätt konstruk tion med ett eller flera glasade valv, som släpper ned mycket dagsljus på perrongerna.
Stationen skulle synas tydligt från Riddarfjärdsområdet och Söders höjder. Den kunde bli en spännande silhuett och karaktäristisk för Stockholm precis som Stadshuset, Globen och de fem Hötorgsskraporna.
En ny stadsplan över området bör också innebära rivning av alla klumpiga ramper till Klaratunneln och Klarastrandsleden. Då finns förutsättningar att återskapa den gamla, grönskande Järnvägsparken som en vacker, grön lunga i det för övrigt sterila och betonggrå City.
Sedan 1950-talet har stora delar av Stockholms centrum förstörts estetiskt – tyvärr gäller det också för det senast tillskottet i Västra City. Waterfront är en brutal och bombastisk byggnad, som på ett förödande sätt påverkar omgivningen.
Därför är det ytterst viktigt att politiker, planerare, byggföretag och arkitekter nu tar lärdom av den mer än 40 år gamla Citydebatten. Inför den sista etappen av Cityombyggnaden måste allt göras för att ta igen det som den så kallade Nedre Norrmalmsregleringen har åstadkommit i vår huvudstad. Låt stationen bli en märkesbyggnad!
Eie Herlitz är leg läkare och före detta fullmäktigeledamot.
Kerstin Wickman, professor em i design- och konsthantverkshistoria.
kulturdebatt@svd.se
