Att förnya Slussen är en svårbemästrad historia. På främst två punkter har de fem senast inbjudna förslagsställarna lyckats dåligt. Dels med att ta vederbörlig hänsyn till det råa klimatet under vinterhalvåret, dels med att bevara tillräckligt av nuvarande Slussens utblickar över vattenrummen och Gamla stan.

Balansen mellan öppna stadsrum och avvägda byggnadsvolymer är en intrikat fördelning som är avgörande för platsens helhetsverkan. Nyréns öppnar en vid blåsig panoramautsikt över vattenrummen, men sätter dessvärre biltrafiken i centrum. Wingårdhs lägger en överdimensionerad utflytande platsbildning bakom en ny kraftig stadsfront i stort sett helt utan vattenutblick. Foster respektive Big visar mindre platsbildningar i samklang med den föreslagna bebyggelsen, men med alltför ringa utblickar över Gamla stan. Jean Nouvel har tyvärr helt skymt vattenutblicken mot Mälaren och Strömmen.

Kort sagt saknar samtliga fem förslag en stadsbyggnadsstruktur lämpad för läget. För att Slussenområdet ska få fungerande lösningar för möten och vistelse utöver bra kommunikationer krävs adekvata rumsbildningar som är proportionerliga i relation till omgivningen, som har goda vattenutblickar och dessutom är anpassade efter ett varierande klimat.