Historien om Stieg Larsson och tidskriften Expo måste grunda sig i fakta och inte lögner eller fantasier utan verklighetsförankring. Vi som arbetat med Expo på daglig basis under hans sista tio år i livet, och vi som var med och grundade Expo, tycker att det är det minsta man kan kräva när man skriver en bok om Stieg Larsson.

Kurdo Baksi skriver i sin bok ”Min vän Stieg Larsson” att var och en som träffade Stieg Larsson bär på sin egen bild av honom. Vi som arbetat med Stieg under flera års tid kan konstatera att vår bild inte stämmer överens med Kurdo Baksis. Men Baksi har självklart rätt till sin egen bild av Stieg Larsson.

Boken innehåller dock en mängd felaktigheter, halvsanningar och ibland helt påhittade historier. Sammantaget ger de en fullständigt felaktig bild av vem Stieg Larsson var – i alla fall när det kommer till hans arbete på tidskriften Expo.

Vi känner oss tvingade att gå i svaromål för Expos räkning. Tidskriftens historieskrivning måste baseras på fakta. Den bör också skrivas av någon som varit med under de gångna åren och suttit i samma redaktionslokal som Expo. Det har Kurdo Baksi aldrig gjort. Felen i ”Min vän Stieg Larsson” är många. Ett par står ut och är allvarliga eftersom de målar upp en gravt felaktig bild av Stieg Larsson och hans roll på tidskriften Expo. Låt oss ta en titt på några av dem.

Det första exemplet är hur Expo använder sig av den journalistiska arbetsmetod som populärt kallas wallraffande. Baksi beskriver hur journalisten Mikael Ekman vid ung ålder infiltrerade nazistorganisationen Nationalsocialistisk Front, NSF, i Karlskrona. Ekman ska enligt boken ha basunerat ut att han var rasist och börjat klä sig som en riktig nazist. Allt på uppdrag av Stieg Larsson. Det är dock inte sant. Ekman har visserligen haft omfattande kontakter med nazistgruppen, men varken klätt sig eller uttryckt sig rasistiskt. Inte ens inför medlemmarna i NSF har Ekman påstått sig vara rasist.Tvärt emot vad Baksi skriver var Stieg skeptisk till wallraffande som metod. Han värnade snarare om säkerheten och inget gjordes på lösa boliner.

Kurdo Baksi hävdar att Stieg drev på medarbetarna så hårt att de brände ut sig och slutade. Ingen av oss som arbetat på Expo känner igen den bilden. Stieg Larsson jobbade ofta sena nätter, men var också den som skickade hem folk när de suttit kvar på redaktionen för länge. Baksi skriver vidare att Stieg aldrig riktigt förlät dem som slutade på tidningen. Återigen fel. Flera av oss kan vittna om hans ansträngningar att hålla kvar kontakten med tidigare medarbetare. Den kompromisslöse slavdrivaren som aldrig riktigt kunde förlåta har helt enkelt inte existerat.

Till sist till den kommersiella krutdurken om vem som är förlaga till Lisbeth Salander. I boken skriver Kurdo Baksi om en datahacker som ska ha varit anställd på Expo under de första åren. Personen som Baksi uppenbart syftar på saknade nämnvärda datorkunskaper. Han gjorde sig känd på redaktionen för att använda skrivmaskin. Detta är alltså den påstådda hackern!

Vidare skriver han att samma person polisanmäldes 1997 för skadegörelse och förföljelse av sin före detta sambo. Händelsen påstås ha slagit ned som en bomb på Expos redaktion och kablades ut i riksmedia. Även denna händelse ska ha inspirerat till Lisbeth Salander enligt boken. Skadegörelsen och förföljelsen skedde dock inte 1997, utan 18 månader efter Stiegs död, och sju år efter att personen lämnat Expo.

I övrigt nämns en mängd konstigheter som närmast kan beskrivas som en blandning av slarvigheter, dålig research och missuppfattningar. För att nämna några så uppges Robert Aschberg vara redaktör för Expo (han är ansvarig utgivare), att Expo startades av personer från organisationen Stoppa Rasismen (Stieg var den enda med den bakgrunden) och att en medarbetares många kvinnoaffärer ska ha legat till grund för ytterligare karaktärsdrag hos huvudpersonerna i Millenniumtrilogin (någon sådan person har inte funnits på Expos redaktion). Därutöver blandas årtal och skeenden ihop.

Felaktigheter som rör Stieg Larsson och Expo kommer att förmedlas vidare till Norstedts förlag. Vi förutsätter att Kurdo Baksi står fast vid sitt ord och korrigerar de allvarligaste felen. Med denna artikel sätter vi punkt för vårt deltagande i debatten kring Stieg Larsson.

Jennie K Larsson, grundare och före detta chefredaktör

Andreas Rosenlund, grundare och före detta chefredaktör

Jesper Weithz, grundare och före detta redaktionssekreterare och formgivare

David Lagerlöf, före detta ansvarig utgivare

Mikael Ekman, reporter

Richard Slätt, före detta chefredaktör

Daniel Poohl, chefredaktör

Robert Aschberg, ansvarig utgivare