är debatten dör minskar politikernas intresse för stadsbyggnadsfrågor. Och då kan arkitekturen och stadsbyggandet bli lämnade åt råa, ekonomiska krafter, säger Stockholms planarkitekt Aleksander Wolodarski i Svenska Dagbladet den 3 december 2009.
Han borde veta. Det mest flagranta exemplet på hur råa ekonomiska intressen har fått styra är Tors torn, de båda skyskrapor som beskrivs som en port mellan den nya och gamla staden.
Torn är en felaktig beskrivning av dessa gigantiska byggnader. Det handlar om två 50 meter breda och upp till 145 meter höga skyskrapor – nästan dubbelt så höga som Wennergrenskrapan – som tillsammans kommer att forma en gigantisk mur mellan Vasastan och den nya stadsdelen. Skyskraporna är tänkta att ligga på Vasastadssidan – inte i det nya Norra stationsområdet – och tätt inpå de befintliga småskaliga bostadskvarteren. De närboende får stirra in i en gigantisk vägg och stora delar av Vasastan hamnar i slagskugga.
Varför då denna brutala placering? Ja det handlar uppenbarligen om de ”råa ekonomiska krafter” som Wolodarski vittnar om. Byggandet av Norra stationsområdet förutsätter en överdäckning som tar tid och kostar oerhört mycket. De båda skyskraporna kan byggas mycket tidigare och genom sin stora mängd lokaler generera stora och snabba intäkter.
Men Wolodarski och hans kollegor på stadsbyggnadskontoret har gett en förskönad och bokstavligen vinklad bild av tornen. De bilder som presenteras är förföriska, alltid i solsken och ofta med en häftig pendangbild på någon liknande skyskrapa i en amerikansk storstad. Perspektivet är nästan alltid från Solnasidan. Det saknas bilder som på ett realistiskt sätt visar hur skyskraporna kommer att se ut från Vasastan och hur långt skuggorna kommer att falla en sommarkväll.
Dessutom är texterna i stadsbyggnadskontorets program för den nya stadsdelen fulla av eufemismer. Ett exempel är när visionerna för den bebyggelsen beskrivs med ett citat från 1915 av arkitekten Sven Wallander:
”…Så kommer turen till de byggande. Det är deras ofrånkomliga skyldighet att tillse att husen ej stå och svära mot varandra, lika lite som dem får förfalla till fantasilös enformighet. De skola taga hänsyn till hvarandra, till stil, form och material, anpassa sig efter sina grannar. Idealet är att husen vid gatan skola vara som de olika medlemmarna i just den gatans stora husfamilj, utvecklade med individuell frihet, men dock sammanbundna af ett visst omisskännligt släkttycke…”
Sven Wallander ritade under 1920-talet många av husen i det angränsande Rödabergsområdet vars stadsplan skapades av den legendariska stadsarkitekten Per Olof Hallman. Området betraktas idag som en av Stockholms absoluta pärlor och är kulturskyddat. Mycket kan man säga om Tors torn, men inte att de ”till stil, form och material, anpassa sig efter sina grannar”.
Visst ska vår stad förnyas. Visionerna för den nya stadsdelen Norra Station är i stora stycken goda. Det är förträffligt att bullriga vägar och trista spårområden byggs över och ger plats för bostäder, kontor och gröna stråk. Den nya bebyggelsen, som kommer att länka samman Vasastaden och Solna, blir en tillgång för de angränsande befintliga stadsdelarna. Men Tors torn blir definitivt ingen tillgång för någon annan än exploatörerna. Nu är det upp till våra politiker att visa att man förmår tygla de råa ekonomiska krafter som Wolodarski varnar för!
ULRIKA SAX
