Brit mila, omskärelsen av den nyfödde judiske pojken, är ett definierande element i judiskt liv. Inga vetenskapligt underbyggda rapporter dokumenterar att brit mila skulle vara till skada varken medicinskt, psykologiskt, eller sexuellt för de judiska män som har blivit omskurna som spädbarn – då skulle sedvänjan naturligtvis inte praktiseras. Inte heller hörs klagomål från dem som har blivit omskurna – i Sverige gäller det i stort sett samtliga män i de judiska församlingarna. Tvärtom ser dessa män, som i de flesta fall är väl upplysta och utbildade människor, i allmänhet till att deras egna söner när de är nyfödda också blir omskurna. Det har till exempel jag själv gjort.

Vilka motiv är det som i själva verket driver några majoritetssvenskar, häribland ordföranden för den nytillsatta statliga ”Utredningen om ett effektivare arbete mot främlingsfientlighet och liknande intolerans” (A2011:02) före detta folkpartiledaren Bengt Westerberg, att vilja förbjuda en för oss, men inte för dem, såväl religiöst som kulturellt och identitetsmässigt fullständigt central tradition?

Inte i något land i världen är manlig omskärelse förbjuden, inte heller i FN:s barnkonvention, som Sverige har ratificerat. Barnkonventionen stadgar att konventionsstaterna skall ”respektera barnets rätt att behålla sin identitet” (artikel 8). Den stadgar därtill att religionsfriheten ”får underkastas endast sådana inskränkningar som är föreskrivna i lag och som är nödvändiga för att skydda den allmänna sedligheten eller andra personers grundläggande fri- och rättigheter” (artikel 14:3). Samt att ”I de stater där det finns etniska, religiösa eller språkliga minoriteter /…/ skall ett barn som tillhör en sådan minoritet /…/ inte förvägras rätten att tillsammans med andra medlemmar av sin grupp ha sitt eget kulturliv, att bekänna sig till och utöva sin egen religion /…/” (artikel 30)

Sveriges judar är en av landets fem erkända nationella minoriteter. I den avtalstext om skydd för nationella minoriteter som Sverige också ratificerat heter det:

”Parterna åtar sig att främja de förutsättningar som är nödvändiga för att personer som tillhör nationella minoriteter skall kunna bibehålla och utveckla sin kultur och bevara de väsentliga beståndsdelarna av sin identitet, nämligen religion, språk, traditioner och kulturarv.” (Artikel 5.)

Är det verkligen av omsorg om våra judiska gossebarn Bengt Westerberg med flera likasinnade vill införa förbud mot en för vår identitet och kultur bärande tradition? Tror de verkligen att vi judar i Sverige inte själva har både förmågan att se till våra barns bästa och att ta den omsorg om dem som varje barn har rätt till?

Att kalla på lagstiftning som skulle förbjuda brit mila är ett renodlat uttryck för vad socialpsykologer kallar etnocentrism: man inbillar sig att vara mer upplyst än andra – som man omvänt tillskriver primitiva och barbariska sedvänjor. Man ikläder sig humanitetens mask, men bakom den döljer sig en klassisk kolonialistisk och föraktfull inställning till dem som hör till ”de andra”, i detta fall den nationella minoriteten judar i Sverige.

Ett förbud mot brit mila vore inte bara i direkt strid med den europeiska konvention om skydd för nationella minoriteter som Sverige har ratificerat, det skulle också i sin förlängning vara detsamma som ett förbud mot att leva som jude i Sverige.

Att ordföranden i den statliga utredning som nu är satt att verka för ”ett effektivare arbete mot främlingsfientlighet och liknande intolerans” i Sverige kräver förbud mot brit mila (DN 18/11 2011) är mer än beklämmande och djupt oroande. Vad Bengt Westerberg därigenom i själva verket gör är att underblåsa just sådana krafter och tendenser som den utredning han själv är satt till ordförande för har till uppgift att finna effektivare medel att bekämpa.

Lars Dencik är professor i socialpsykologi, expertledamot i ”Utredningen om ett effektivare arbete mot främlingsfientlighet och liknande intolerans” samt tidigare bland annat också i utredningen ”Barns rätt”.