I debatten om Apples inskränkningar av innehållet i sina Iphone- och Ipad-appar hörde KF Media av sig på denna sida (20/1) genom sin strategi- och utvecklingsdirektör Mattias Fyrenius. I hans artikel finns så många ”vi” att man tycker sig adresserad av ett majestät: ”Om butiken Appstore inte vill sälja våra böcker kommer vi bli både upprörda och förbannade”, ”vi på Norstedts förbehåller oss rätten”, ”vi på Akademibokhandeln tycker det är rimligt”.
Allvarligare än denna jargong är att kung Fyrenius också skriver följande: ”Vi har aldrig och kommer aldrig att gå in och stryka, förändra eller lägga till i ett verk för att anpassa det till en specifik återförsäljares regelverk.” Läs meningen igen.
Du skall aldrig säga aldrig! Den som så emfatiskt bedyrar något undergräver sin trovärdighet, låt vara att yttrandet tillskriver KF Media en makt företaget inte har. Lyckligtvis är det ännu så att Lagen om upphovsrätt till litterära och konstärliga verk (7 Kap 53) säger: ”Den som beträffande ett litterärt eller konstnärligt verk vidtar åtgärder, som innebär intrång i den till verket enligt 1 och 2 Kap knutna upphovsrätten /…/ döms, om det sker uppsåtligen, /…/ till böter eller fängelse i högst två år.”
Fyrenius menar att specifika återförsäljares inskränkningar av medieinnehåll inte bör oroa oss, medan däremot ett tänkbart scenario, där infrastrukturellt verksamma operatörer som Telia skulle börja diktera vad som får sändas via deras nät, vore ett hot mot yttrandefriheten. Det håller jag helhjärtat med om.
Men det vore naivt att tro att problematiken i längden kan bemästras genom att man skiljer mellan enskilda återförsäljare och stora operatörer. Liksom den spatiala offentligheten hela tiden befinner sig under press från lokala ägare och aktörer som vill applicera olika tillträdes- och uppföranderegler i sina halvoffentliga gallerior och liknande, innebär antagligen enskilda medieproducenters skenbart harmlösa innehållsdiktat på sikt ett hot också mot nätets frihet.
Historikern och skribenten Henrik Berggren sade en gång till mig, när vi stod på tröskeln till pågående medieomvälvning, att internet kommer att utvecklas till en parallellvärld med precis samma tillträdesregler och uppförandenormer och zoner av laglöshet som i den verkliga världen.
Utvecklingen verkar bekräfta hans förutsägelse. Om vi finner mäktiga fastighetsägares godtyckliga och lokala inskränkningar av det större stadsrummets frihet oroande, så bör vi oroas också av Apples attityd.
