Markus Krunegård flyr februarikylan och kommer in på Scandic Malmen med nya skivan Mänsklig värme spelande i Iphone-hörlurarna. Albumet mastrades klart dagen innan och under den korta promenaden hemifrån har den utflyttade Norrköpingssonen upptäckt att han på en av låtarna plötsligt sjunger med en ovanligt bred östgötsk dialekt.

Nu är frågan om han ska behålla låten så. Dessutom ska den 31-årige sångaren välja mellan de tolv färdiga låtarna så att de blir tio kvar till skivan. Sedan ska omslaget bestämmas. Trots att Mänsklig värme, som släpps den 28 mars, inte är helt färdig börjar Markus Krunegård se att projektet knyts ihop

–Jag köpte prinsesstårta och mandeltårta igår – en bit av varje – för att fira. Att spela in en skiva är en lång process. Efter de två förra skivorna kände jag mig helt utmattad. Jag hade använt alla låtar som jag hade och var lite panikslagen för att jag inte hade någon kvar på lager. Den här gången känner jag mig inte barskrapad.

Det första smakprovet från Markus Krunegårds fjärde skiva, singeln Everybody hurts, premiärspelades på P3 Guld i januari, och på kvällens Grammisgala, som äger rum på Kungliga Operan i Stockholm, är det dags för ytterligare en premiär: låten Askan är den bästa jorden – en grandios popsång med två dussin stråkmusiker på skivan. På scenen ikväll kommer Markus Krunegård att få sällskap av sex stråkar. Själv spelar han piano, något som han är lite nervös för.

–Senaste gången som jag uppträdde så pampigt med piano var när jag var tio år och spelade på en tillställning för finska krigsveteraner. Jag skulle spela Chopin och hade lärt mig de fyra första ackorden, sedan gissade jag bara. Det slutade med att jag grät på scen. Min lärare, en finsk kantor, var så besviken att han inte ens kunde titta på mig.

Har du någon särskild relation till Grammis?

–Första gången jag skulle på Grammis hade jag panik för att jag trodde att det var galaklädsel. Jag såg framför mig hur alla hade smoking så jag fick låna värsta kostymen. Det kändes lite obekvämt och så kom jag dit och ingen annan hade smoking. Alla var rock’n’roll förutom jag som var den duktiga i klassen och som hade försökt klä upp mig.

För två år sedan släppte Markus Krunegård två skivor på samma gång. Sedan dess har han gift sig och få sitt första barn. En ny värld av erfarenheter och känslor har öppnat sig, men för Markus Krunegård har alla de nya uppslagen inte haft några problem att lägga sig till rätta i texterna.

–Livet går framåt och man lär sig hela tiden att se nya saker. Om man är olycklig kan man inte skriva om något annat – det är det enda som ligger framför ögonen och distraherar. Den här gången har jag kunnat välja ämnen i stället för att ämnena tvingat sig på.

I din biografi säger du att Mänsklig värme inspirerats också av Carema-skandaler och kaoset i Syrien – är detta en politisk skiva?

–Det var mer en förklaring till titeln. Jag känner mer saker än jag har fog och argument för. Jag är fortfarande som när jag var 17 år och stod och skrek någonstans. Jag är ingen politiker, jag är en konstnär. Det finns en del Per-Albin Hansson-perspektiv på skivan – ja, inte för att jag skulle vara en landsfader men jag försöker se situationer uppifrån. Att zooma ut, i stället för att gräva i min egen navel.