Det blir en lundensiska som ska bryta Thielskas törnrosasömn. Det krisdrabbade privatpalatset, fyllt av nordisk sekelskifteskonst, har under ett kvartssekel styrts av makarna Öhman-Linde vars anspråk på att få bo kvar i den unika etagevåningen vållade rubriker i våras.

Nu är konflikten över, och nya chefen tänker inte bo i palatset.

–Att vara intendent är ett tungt uppdrag som kräver mycket av mig, men riktigt så nära till arbetsplatsen behöver jag inte ha, säger Elisabeth Alsheimer Evenstedt, som gör klart att hon ser det som direkt olämpligt att bo i ett museum också av säkerhetsskäl.

Det är en pragmatisk intendent som tar vid. Uppdraget framför andra är att rädda Thielska galleriets usla ekonomi genom att få upp besökstalen som har sjunkit till runt 20000 per år från det tredubbla under 1980-talet. Enligt styrelseledamoten Nalini Bonnier fanns ett stort antal sökande. Bland tre starka slutkandidater var Elisabeth Alsheimer Evenstedts trumfkort ett helhetsperspektiv med många års erfarenhet av att bygga upp stiftelsen Wanås numera mycket erkända kulturverksamhet ”mitt ute i ingenting” i nordöstra Skåne. I klartext betyder det att hon bevisligen också kan få snurr på nödvändiga kassakor som museishop och restaurang.

–Matupplevelser kommer att bli en del av framtidens Thielska. Att skapa en restaurang och rekrytera en krögare ska vi gå snabbt fram med, säger Elisabeth Alsheimer Evenstedt.

Andra förändringar blir mer samtidskonst. En arkitekt tittar redan på hur förra intendentparets etagevåning kan tas i anspråk för nya utställningsytor. Styrelsen vill ha ett så omväxlande program ute på Blockhusudden att kulturintresserade stockholmare åker till Thielska om och om igen. Precis som vid Wanås slott ska det också bli en skulpturpark kring palatset.

På sina håll finns en oro för att den tidsbubbla som Thielska ännu utgör ska spricka av samtidens krav. ”Höstmörkret får vi möta med ljuset från vår egen klara blick”, skrev till exempel Thielskas vänförening inför ett avskedsföredrag som förre intendenten Ulf Linde höll om sina egna vänners konst inför lyckta dörrar i förrgår. Klart är nu att hans maka, nuvarande intendenten Nina Öhman, pensioneras den sista november, varefter Elisabeth Alsheimer Evenstedt tillträder vid årsskiftet.

Efter vårens uppslitande bostadskonflikt lämnar Öhman-Linde tillbaka intendentvåningen till stiftelsen i februari. I våras vädjade såväl Svenska Akademien som Kungliga Konstakademien för att den rullstolsburne Linde skulle få ha kvar sin tjänstebostad tills en passande ersättningslägenhet kunde hittas. Thielskas färska styrelseordförande Olle Wästberg gick plötsligt emot sin egen styrelse och föreslog att Öhman-Linde skulle få stanna, men det väckte sådan ilska hos styrelsekollegerna att han fick avgå.

Nu när bostadsbråken är överfinns i stället frågetecken om Thielskas ekonomi. Efter Statens fastighetsverks förslag att höja galleriets hyra med 85 procent har stiftelsen gått till hyresnämnden.

–Vi kan inte betala det som SFV kräver. Gjorde vi det, skulle vi inte ha pengar att utveckla verksamheten så som vi måste, säger stiftelsens ordförande Claës Wachtmeister som av sin företrädare Olle Wästberg har beskrivits som en hårdför förhandlare beredd till ”kavallerichocker”.

Tills vidare nekar stiftelsen att betala någon hyreshöjning alls 2011 och 2012, detta i visshet om att fastigheterna inte får användas till annan verksamhet.

Trots förlustsiffror är ekonomin inte nattsvart. Staten har lovat att öka stödet till Thielska med en miljon kronor 2012. I går gavs också det soliga beskedet att två företag är beredda att börja sponsra Thielska.