En av höjdpunkterna på årets AV Festival är en 31 dagar lång krock. Volkswagen Golf-skulpturen i Jonathan Schippers installation Slow motion car crash tar hela mars månad på sig att köra in i väggen på galleriet i Newcastle. Hastighet: 7 millimeter i timmen.

Ett annat affischnamn är den filippinske regissören Lav Diaz. Hans fem senaste filmer har en sammanlagd speltid på över 40 timmar.

Den gemensamma nämnaren för verken på den nordengelska biennalen är kort sagt att de tar tid. Väldigt mycket tid.

Temat, As slow as possible, är lånat från titeln till det 639 år långa orgelstycke av konstmusikikonen John Cage som sedan år 2001 framförs i en kyrka tyska Halberstadt. Om allt går som planerat kommer sista tonen att klinga ut först år 2640.

Så långsamt som möjligt är också en antites till det olympiska mottot ”snabbare, högre, starkare”. Aktualiserat i och med sommarens stundande OS i London, men enligt arrangörerna en inställning som präglar även samhället i stort.

Rebecca Shatwell är ansvarig för AV Festival.

– Vår avsikt är inte att uppmärksamma någon uttalad ”slow art”- rörelse. Men frågeställningar kring långsamhet och varaktighet känns väldigt relevanta både inom konstvärlden och i samhället som sådant i dag, säger hon.

– Vårt program berör inte direkt några andra ”slow”-rörelser. Men det vi gör är ju att erbjuda sätt att uppleva saker som är något annat än det vanliga. Där finns en beröringspunkt med slow food-rörelsen, säger Rebecca Shatwell.

På Nationalmuseum i Stockholm öppnar 10 maj utställningen Slow art. Begreppet refererar här till skapandet. Verken är producerade med tålamodskrävande metoder, som att kallhamra järn eller knyta en matta för hand.

Däremot krävs inget enormt uppmärksamhetsspann från betraktaren.

Utifrån antagandet att tid är pengar har effektivitet blivit ett självändamål. Att ägna något mer tid än ”nödvändigt” kan, som all lyx, framstå som både eftertraktansvärt och utmanande, beroende på betraktare.

För många av de medverkande konstnärerna i As slow as possible är valet av tidskrävande uttryck politiskt motiverat, säger Rebecca Shatwell.

– I och med att så mycket är standardiserat, en långfilm pågår i 90 minuter till exempel, är det ofta en politisk gest bara att skapa ett verk som pågår väldigt länge eller är extremt långsamt. Även som betraktare är det en politisk gest att samlas för att titta på något som pågår i många timmar.

Ett av de längsta bidragen till AV Festival är ljudkonstnären Vicki Bennetts Boredcast, en 31 dygn eller 744 timmar lång sändning som går att ta del av via hemsidan.

– Att sammanställa den var snarare en fråga om as soon as possible, än as slow as possible, konstaterar hon.

Långsamhet provocerar enligt Bennett inte bara därför att ruckar samhällsrutinen. Utan också eftersom det retar något rent instinktivt i oss, hjärnan vill ha sysselsättning.

– Jag var och tittade på James Bennings film Nightfall, som består av en enda tagning i en skog. Den börjar sen eftermiddag, och sedan blir det gradvis mörkt, säger Vicki Bennett och fortsätter:

– Det är allt som händer. Till att börja med vill man bara skrika och springa därifrån. Sedan lugnar man ner sig, kommer i fas, och börjar känna sig nöjd med att man har tagit sig tid. Efteråt var alla väldigt rofyllda och zen-mässiga. Det är ett värde som inte går att köpa för pengar.