Förra veckan spreds ett gulnat utklipp från Kamratposten på sociala medier. Ett mer än trettio år gammalt enkätsvar där en tioåring från Abisko fick frågan vad hon skulle göra om hon var osynlig: ”Jag skulle gå och ta saker på bus. Sen skulle jag kidnappa folk och begrava ner dem i jorden. Sen skulle jag knycka en massa pengar”.

Läst sådär blev svaret givetvis lustigt – från barn och dårar sägs ju sanningen komma. Men efter att P4 Norrbotten letat upp flickan i enkäten fastnade skrattet i halsen. Kvinnan, i dag 46 år, berättade att hon som barn brukade bli retad för sin vikt. Det var sina plågoandar som hon ville kidnappa och gräva ner. Pengarna skulle hon stjäla för att kunna rymma hemifrån. Med den historien i bakhuvudet får en tioårings ord en helt annan mening.

I tisdags visade SVT dokumentären Bully. Lee Hirschs prisbelönta film om mobbade barn är bland det jobbigaste som jag har sett. Bully vrider om både hjärtat och magen på samma gång. Fyller kroppen av förtvivlan och en samtidig beundran för de barn som morgon efter morgon vaknar och går till helvetet. För 14-åriga Alex är den gula skolbussen som en lejonbur. En resa där andra barn hugger honom med pennor, tar stryptag och utdelar slag. Skolbusschauffören tittar i backspegeln och kör vidare.

16-åriga Kelby kommer ut som lesbisk och får av sina lärare höra hur man förut brukade bränna homosexuella på bål. Hon är inte längre välkommen i kyrkan och blir utfryst ur basketlaget. Hennes föräldrar erbjuder att de ska flytta, för att slippa trakasserierna. Men Kelby vill vara kvar. Hon vill inte låta de andra vinna.

Det var dock inte alla barn i Bully som stod ut. Där finns också pojkarna som tog sina liv och flickan som tog med sig sin mammas pistol på skolbussen. Hon som efter det riskerade att få tillbringa resten av sina dagar i fängelse för att hon utgjort ett hot mot dem som brukade hota henne. Se Bully på SVT-play och stäng inte av när det blir som värst. Det är då som det riktiga allvaret börjar.

För Bully är en viktig dokumentär – och inte viktig på det sättet som när ordet brukar användas om populärkulturella händelser som egentligen är helt oviktiga. Bully betyder något för att den kan plantera ett frö till förändring hos oss alla. Grunden i att vara människa handlar som bekant om att identifiera sina misstag och göra bättre nästa gång. Man blir aldrig för gammal för att göra fel. Förra veckan bestämde Sveriges Radios Kulturnytt att stänga kommentarsfälten på sin hemsida. Debattsajten Newsmill gjorde nyligen samma sak. De förväntade debatterna hade allt oftare blivit mer som klotter på krogtoaletter.

I slutändan handlar allt om att ta sig rätten över en annan människa. Att tycka att man har rätt till något för att möjligheterna finns. Att man kan betyder dock inte att man därför borde. Det är en distinkt skillnad.

Kristin Lundell är kritiker och krönikör i Svenska Dagbladet. kristin.lundell@svd.se