"Så föll ett långsamt regn genom trädgården. Och jag gick ut för att stilla en oövervinnerlig törst."

Orden är Kristian Gidlunds. De inleder det sista inlägget på hans blogg "I kroppen min" där tusentals följt hans kamp mot den obotliga cancern.

Under tisdagen berättade hans närmaste familj att författaren och musikern avlidit, 29 år gammal.

"Kampen har varit hård och på alla sätt ojämn. Men vad hans fiende inte visste var att den angripit en människa med ett mycket stort hjärta, ett hjärta som rymde oändligt med kärlek till de sina", skriver familjen på hans blogg och tackar dessutom för stöder.

Kristian Gidlund berättade för SvD:s Karin Thunberg i våras om när han fick beskedet om sjukdomen. Precis innan han skulle äta pannkakor ringde läkaren och berättade att en cancertumör fanns i hans magsäck och hade letat sig mot bukspottskörteln, in i mjälten.

Hans första reaktion var att läkaren måste skämta.

– Det lät för konstigt, absurt. Jag har alltid tänkt mig att jag ska bli 89. Eller dö när min ensamseglats över Atlanten går åt helvete. Inte innan jag fyllt 30 år, i cancer, berättade han för SvD.

Musikern och journalisten Kristian Gidlund bestämde sig för att vara så öppen som möjligt om sin sjukdom. Tusentals har följt honom på bloggen där han berättade om hur sjukdomen bet sig fast i hans kropp. Många läsare förundrades över hans mod.

– Man orkar inte gå runt och dö hela tiden, man måste se till att leva också, sade han till SvD.

I samma intervju säger Kristian Gidlund att han inte sökte medlidande.

– Jag skriver inte för att man ska gråta över det jag berättar. Snarare känns det som jag hamnat vid en frontlinje som jag måste rapportera ifrån. Jag är som en upptäcktsresande i en okänd djungel med tillgång till en märklig telegraf som jag måste använda så bra det någonsin går.

Hans sommarprat i P1 i somras blev ett av de allra mest populära. Själv kommenterade han intresset för sin person i sitt program:

"Varför denna makabra uppmärksamhet? Kanske för att jag vägrar censurera mig själv. Kanske för att mina texter är brutalt ärliga, nakna. Kanske beror det på att texterna är min uppgörelse med min uppväxt i en arbetarstad, människans rätt att bestämma över sin egen död, min uppgörelse med de barn jag aldrig kommer att få, och det faktum att mina föräldrar kommer att få begrava sin yngsta son. Mammas yngsta, farsans Krille."

I sociala medier berördes många många av hans bortgång. Många verkar ha känt att hans ord gått innanför huden.

"Kristian Gidlund är borta. En broder som jag aldrig kände men som ändå kom mig så nära", skriver Jonas Gardell. Journalisten Tara Moshizi skriver att hon "börjar dagen med att gråta. Älskade, älskade Kristian Gidlund, du kommer finnas i våra hjärtan för evigt."

Skådespelaren Michael Nyqvist skriver att han har Kristian Gidlunds bok bredvid sängen: "Denna jävla orättvisa cancer. Denna anonyma pest."

Flera kopplar den varma indiansommaren i september till Kristian Gidlund. Nathalie Mark är en av dem:

"Han ville se en sista sommar och försvann på höstens andra dag. Vi kanske ska tacka Kristian Gidlund för att vi fick världens längsta sommar."

Mot slutet av livet förverkligade Kristian Gidlund några av sina drömmar. Han reste med vänner till Kalifornien, tog sig an en hittehund och gjorde uppmärksammade intervjuer med bland annat Sture Bergwall.