Hösten 2001 lades alla projekt med något slags terroristkoppling i malpåse och planerade premiärer sköts på framtiden. World Trade Center retuscherades bort ur filmscener, trailers och affischer. Att Spike Lee vägrade kompromissa och lät Ground zero figurera i sin ”25th hour” (2002) ledde till kringskuren distribution av Touchstones ägare Disney.
Först 2006 kom två Hollywoodproduktioner som uttryckligen skildrade 11 september-attackerna, Oliver Stones ”World Trade Center”, där Nicolas Cages heroiska polis begravs i rasmassorna, och ”United 93”, Paul Greengrass verklighetstrogna redogörelse inifrån det fjärde kapade planet.
Filmvärlden bortom Los Angeles var inte lika finkänslig. Kontroversielle dokumentärfilmaren Michael Moore klippte in amatörinspelade bilder på det andra planet i sin Oscars-belönade ”Bowling for Columbine” 2002. 2004 fick han Guldpalmen i Cannes för ”Fahrenheit 9/11”, där han gräver i George W Bushs eventuella samröre med familjen bin Ladin och intervjuar föräldrar till amerikanska soldater som dött i Irak.
Och det är kriget mot terrorn snarare än själva attentaten som sysselsatt filmindustrin: Spelfilmer som Kathryn Bigelows ”The hurt locker”, om ett amerikanskt bombdesarmeringsteam i Irak, och dokumentärer som sprängstoffet ”Armadillo”, om danska soldater i Afghanistan, och den svenska Guantánamo-granskningen ”Gitmo”.
I oktober nästa år har Bigelows thriller med arbetsnamnet ”Kill bin Laden” premiär. Den var på gång långt innan specialförbandet Seal Team 6 tog sikte på Abbottabad och det tog bara tre veckor för Marc Boal att skriva om manuset.
På juldagen kan amerikanerna bearbeta minnet av 11 september med vad som gissningsvis blir en betydligt varmare film, Stephen Daldrys filmatisering av Jonathan Safran Foers ”Extremt högt och otroligt nära”. Tom Hanks spelar den älskade och saknade pappan som dog i attentatet.
