–Uppenbarligen har folk inte tröttnat på deckare, det verkar finnas en oändligt sinande ström av dem, säger Magnus Krepper med en axelryckning.

Eller är det Erik Winter som säger det?

För framför mig sitter fortfarande i någon mån kriminalkommissarien i Göteborg, Erik Winter. Winter, polisen från överklassen som med start i april kommer att svettas runt i tv iförd dyra kostymer på västkusten, och Krepper, trollkarlen från Norrköping som blev dansare som blev skådis, har samma försiktiga kroppsspråk, samma låga långsamma stämma och samma eftertänksamma svar.

–Jag har inte lämnat rollen än. Det sitter i kroppen när man har jobbat med en karaktär länge, man får vänta ut den, säger Magnus Krepper.

Åtta nya avsnitt om kommissarie Winter har Magnus Krepper spelat in under hela sommaren, hösten och vintern. Det är de fyra sista böckerna om kommissarien som filmatiserats, två avsnitt per bok. Ett fall rör sig alltså över två avsnitt. Handlingen är förlagd till Göteborg och tros följa årstiderna, med solstekta avsnitt i början och iskalla i slutet.

Alla de inblandade skådespelarna har varit medvetna om att det finns en klichéfälla som man riskerar att hamna i om man spelar in en kriminalserie.

–Knepet är att få publiken att tänka själva, att fylla i tomrummen, säger huvudrollsinnehavaren.

Enligt honom har teamet varit noga med att få varje scen att kännas äkta, att den tillför något.

–Det gäller att få varje dialog och scen att kännas levande, och det tycker jag att vi lyckades med. Förhörsscenerna var de som kändes absolut mest kliché. De är ju i polishuset och måste gå till på ett speciellt sätt, det är svårt att få det helt originellt.

Magnus Krepper knep en Guldbagge 2006 för bästa manliga biroll i filmen Mun mot mun, och har följt upp framgången med en uppsjö teateruppsättningar (Juloratoriet mot Samuel Fröler), tv-serier (Tusenbröder) och en mindre roll i Millennium-filmerna.

Johan Gry spelade kommissarie Winter mellan 2001 och 2004 men Magnus är inte nervös över att fylla Winters skor som skådis nummer två. Inte heller oroar han sig över vad de över fyra miljoner människor som har läst böckerna om Winter kan tänkas tycka.

–Jag har inte tänkt det minsta på att Johan Gry gjorde rollen före mig. Det är en av grejerna med att vara skådis, man måste helt och hållet skita i vad andra tycker och tänker och bara fokusera på rollen, säger han.

Magnus Krepper verkar ha ett avslappningsband gående i huvudet, men ibland tar en tanke skruv.

–Det får inte bli någon Beck av kommissarie Winter. Det skulle vara förödande för alla inblandade om man hade den produktionstakten och synen på skådespeleriet. Och om man som skådespelare väljer produktion efter betalning, då har man varit i branschen för länge.

Bitvis är han nästan en parodi på den grubblande konstnären. Varje öppen fråga om skådespeleri, originalitet och filmskapande möts med tankerynkor, långa pauser och längre svar. Men vissa frågor behöver ingen betänketid: Man ska inte låta sig påverkas som skådespelare och man ska absolut inte titta på andra för inspiration.

–Det är farligt på ett sätt: Varför ska man imitera och titta på andra när det vi gör i slutändan ändå blir en ofrivillig imitation? Vi blir ju bombarderade med bilder och ljud, någonstans sätter det där sig.