Sett till volymen har litteraturutredningen tagit sitt uppdrag på stort allvar. ”Läsandets kultur” är en gedigen bok på över 600 sidor som spänner över allt från hur den sociala bakgrunden blivit avgörande för skolelever till de komplicerade systemen för litteraturstöd och författarnas svårighet att försörja sig.

Även om utredarna inte begåvats med några ekonomiska muskler av sin uppdragsgivare, regeringen, har ambitionen varit att tala klarspråk och förse det till budgeten sett lilla kulturdepartementet med blytunga argument för att kunna ta plats.

Utredarna till och med tänjer gränsen för ”graden av politisk oartighet som är möjligt att uppnå”, enligt professor Martin Ingvar, hjärnforskare och ledamot i utredningen.

- När det gäller barn och ungdomars läsning har vi gått från att vara en världsledande nation till en världsmedioker, säger han.

- Vi är väldigt illa ute som nation när 25 procent av pojkarna i nian inte med lätthet läser en enkel text, vi är väldigt illa ute när vi dubblat antalet barn som inte går ut med fullständiga betyg. Det roliga är att om vi fixar den siffran med några enstaka procent har vi betalat hela det statliga stödet till kultursektorn.

När det gäller just skolan argumenterar utredarna för fortbildning av lärarna i läsutlärning, ett ämne som numera återinförts på lärarutbildningen. Utredarna vill också ha utbildade skolbibliotekarier i grundskolan och särskilda läsarombudsmän i förskolan.

Det politiska intresset är stort, enligt utredningens ordförande Tomas Lidman. Tillsammans med sina kollegor hoppas han skapa en bred politisk enighet och stark politisk vilja - och i slutändan en nationell läsrörelse.

- Det här är väl knappast en kontroversiell fråga för någon, det handlar inte om att införa något kulturtvång, det handlar om Sveriges överlevnad som kunskapsnation, säger ledamoten Johanna Koljonen.

Även om utredarna inte skulle haft något emot lite nya pengar att fördela menar Martin Ingvar att väldigt mycket kan göras för att förbättra skolelevernas läsförmåga med de medel som redan finns.

- Haninge är ett kanonexempel på hur man vände den socioekonomiska trenden på bara tre år. Den stolthet man kände över det gjorde att man fick ett självspelande piano.

Parallellt med förändringarna i skolan föreslår utredarna en lång rad åtgärder för att främja läsandet i stort. Bland annat vill man att studieförbunden och folkhögskolorna satsar 30 miljoner av sitt nuvarande anslag på rent läsfrämjande åtgärder. Uppskattade och till och med livsavgörande satsningar som ”Läs för mig pappa” ska inte kräva extraanslag.

- Det är fantastiskt att det finns utrymme i Studieförbunden för lattjokurser, men nu när den här trenden har brutits behöver vi allas hjälp, och särskilt från dem som är så här välfinansierade, säger Johanna Koljonen.