När forskaren ringde igen frågade jag rakt ut: Vem betalar dig då?
Varje gång tidningar och andra medier beskriver mig som en avvikare i miljödebatten blir jag uppringd av människor som vill ha mig till att springa ärenden. Det slår aldrig fel. Och först på plan är alltid varghatarna. Jag har visserligen aldrig sagt ett ljud i vargfrågan, men kritiserade Naturvårdsverket en gång för tio år sen i en helt annan fråga. Det räcker. En kritisk biolog! Han måste väl ändå hata vargar. Numera lägger jag bara på luren.
Andra fall är svårare. Kanske borde jag vara mera på min vakt, men min roll som dissident är faktiskt inte så framträdande längre. Dessutom är jag lättsmickrad. Till bilden hör även att jag just för ögonblicket befinner mig i den där ombonade 46-årsåldern, då hördudu- min-bäste-bror-kulturen griper omkring sig på ett ganska förrädiskt sätt. Ja, och så sitter man där och hummar och lyssnar när lobbyisterna mal på. Förbannad blir jag först efteråt.

Den här gången gällde samtalet kopparbaserade
båtbottenfärger. En känslig fråga. Konflikten är i korthet att Kemikalieinspektionen vill förbjuda dessa färger, medan Svenska Kryssarklubben tycker att de är alla tiders. Tydliga parter, vetenskapligt grundade argument. Och nu ringde alltså en forskare knuten till kryssarlägret och sa att motpartens mening var en skandal. Ovetenskap! Miljöfundamentalism! Lite koppar har ingen dött av. Snarare tvärtom.
Okej, sa jag, skicka materialet.

Samtidigt begärde jag in underlag från Kemikalieinspektionen för att efter bästa förmåga bilda mig en egen uppfattning utifrån motstridiga fakta. Vilket inte var lätt, men jag tyckte nog ändå att båtfolkets resonemang lät bestickande. Lite aggressivt kanske, men ändå. Åtminstone begrep jag vad de sa. Återstod att utröna varför. Att förstå vad en miljödebattör säger är alltid ett plus, men att förstå motiven är ofta nödvändigt. Så när forskaren ringde igen frågade jag rakt ut: Vem betalar dig då? Varpå han sa, hördudu, oss emellan, så kommer en del pengar från
kopparindustrin, fast de vill inte synas, du förstår, inte fronta i frågan, och inte jag heller, hördudu.
Och jag tänkte: Hur dum får man vara?
Så gick det till när jag nådde min preliminära ståndpunkt att Kryssarklubbens trovärdighet i kopparfrågan är ungefär noll. Dessutom är deras hejdukar naiva. Vem fan tror de att jag är?

Fredrik Sjöberg, författare och biolog, är en av tre kolumnister på SvD Vetenskap. Inger Atterstam och Susanna Baltscheffsky är de två andra.