Från vänster: Anne Sophie Malmbergs Salong snusk, Karin Wikström på Pumphusets konsthall i Landskrona och vas av Cecilia Kraitz.
Fast det är klart, trafiken utmed Övre Frykens konstrunda i Värmland lär flyta utan problem mellan de 40-tal konstnärsateljéer som ställer ut i trakten kring Torsby. Inte heller förutspås köbildning eller parkeringsproblem i Gästrikland, där stiftelsen Gästrik konst ordnar konstrunda i Hofors, Ockelbo och Sandvikens kommuner.
– Nej, vi har inte den trafiksituationen, säger Henrik Jakenberg, ordförande i Gästrik konst.
Ändå drog evenemanget omkring 45 000 besökare i fjol, trots busväder.
Påsken, tidpunkten för de flesta rundorna, vandrar runt i kalendern och är inte alltid lika vårlik som den tycks bli i år.
Årets upplaga av Gästrik konst är den nionde med 70 deltagande konstnärer, utvalda bland flera inbjudna av en jury.
– Vi vill hålla Gästrik konst på en hyfsad nivå, det är ju inte en allmän konstmässa, kommenterar Henrik Jakenberg.
– Visst brukar det vara så att man kan sälja ganska bra under rundan och många tycker att det är viktigt att kunna vara med.
En relativt påkostad katalog, nedladdningsbara kartor och affischer med logotypen guidar besökarna rätt mellan skog, sjöar och bruksmiljö.
Våren har kommit betydligt längre i Skåne, konstrundornas Mecka. Efter success-storyn med Österlenrundan, alla konstrundors moder som fyller 41 år i år, finns det numera inte mindre än fem Skånerundor att välja på. Den som till äventyrs slog upp Sydsvenskan häromdagen kunde bli alldeles snurrig av alla kartor.
– Det är väl roligt att vi har kommit på ett koncept som är så vinnande att flera vill göra något liknande, skrattar Susanne Lindblad, intendent på konsthallen på Skånegården Tjörnedalagården som är navet i Österlenrundan.
Om konstrundor mest är en lokal företeelse i övriga Sverige är Österlenrundan ett evenemang som drar till sig folk från hela landet. Stockholmarna kommer ner och ser efter om sommarhuset står kvar och köer på kustvägen samt parkeringar fulla som till Kiviks marknad hör liksom till.
– Konstrundan markerar upptakten på Österlensäsongen, säger Susanne Lindblad som i sin konsthall visar en samlingsutställning, ett verk var av alla deltagande konstnärer, omkring 120.
För många av dem står rundan för en viktig del av årsinkomsten.
– Ett mycket bra och ibland lönande tillfälle att marknadsföra sig som konstnär, bekräftar Susanne Lindblad.
Östra Skånes konstnärsgille kan även sägas ge regionens turistnäring ett rejält handtag. Alltmer livsstilsutrustade hotell och Bed&Breakfast bland åkrar, mjuka backar och de gulröda vindbollar som markerar deltagande ateljéer är redan fullbokade och sedan väntar sparrissäsongen i maj.
Ur en stockholmares perspektiv kan konstrundorna te sig som en extramysig dubbelportion gallerirunda på Hornsgatspuckeln, fast ute i naturen. Och med den viktiga skillnaden att det oftast inte är gallerier man kliver in i utan en konstnärs egen ateljé.
En av dem är Gittan Jönsson i Brantevik, sedan länge etablerad konstnär som hösten 2007 ställde ut på Konstakademien i Stockholm tillsammans med kollegan Kristina Abelli-Elander. Hon ser fram emot att träffa sin publik.
–Många kommer tillbaka år efter år. Det är kul möten med människor som följer en. Men egentligen är konstrundan något som snabbt blåser förbi. Den ger inga effekter i samhällsplaneringen.
Gittan Jönsson är bekymrad över bristande kulturengagemang från Simrishamns kommuns sida. Trots inflödet av sommargäster är det en kommun med avfolkningsproblematik, vikande skatteunderlag och därmed sammanhängande nedläggningar. Kommunen smiter från sitt kulturansvar, enligt Gittan Jönsson.
– Just att det finns så många individer som är kulturarbetare medför att kommunen inte gör så mycket själv. Allting bara sker ändå, tycker de. Men så är det ju inte, summerar hon.
– För unga människor eller för personer som är jordbrukare och hantverkare görs ingenting, konstaterar Thomas Millroth, författare, skribent och före detta konsthallschef boende utanför Gärsnäs.
– Däremot blir det väldigt mycket annat, som konstrundor till exempel.
Hur är det då med den konstnärliga kvaliteten?
–Det är tillräckligt mycket som är bra för att man kan rekommendera det, svarar Thomas Millroth diplomatiskt.
Men framför allt vill han framhålla den nya mer alternativa kulturscenen kring Hammenhög som ett löfte om kulturell vitalitet, inte bara under sommarmånaderna utan året om.
I Sydsvenskan tipsar han om Kulturum, Garageprojektet och Gamla bränneriet i Hammenhög. Likaså om Galleri Blå i Gärsnäs – verksamheter som är öppna året runt och givetvis även under konstrundan, om än inte en del av den.
– Konstrundorna är en äldre företeelse. Den här konstscenen är däremot ett relativt nytt fenomen som beror på inflyttning av konstnärer och musiker. Ett tecken på hur optimistiskt expansivt Malmöområdet är.
