Maja Hagerman (text)
Claes Gabrielson (foto)
I miraklers tid. Bland madonnor, stenhuggare och helgon i medeltida kyrkor
333 s. Prisma. CA 470:-

I sin alltmer djuplodande resa in i den tidiga svenska medeltiden har Maja Hagerman hunnit producera ett antal märkliga böcker, såväl på egen hand (”Spåren av kungens män”, 1996) som tillsammans med den skicklige fotografen Claes Gabrielson (”Tusenårsresan”, 1999). I år utkommer ytterligare en imponerande volym, betitlad I miraklers tid. Bland madonnor, stenhuggare och helgon i medeltida kyrkor. Men nu är perspektivet förskjutet till en speciell grupp kulturminnen: som titeln antyder fokuserar Hagerman och Gabrielson på våra äldsta ännu existerande byggnader, kyrkorna.
Med Maja Hagermans egna ord är boken avsedd att vara en berättelse om de svenska kyrkornas äldsta historia, idéerna runt dem och de sociala sammanhang i vilka de byggdes och fungerade. Kyrkorna blir med andra ord såväl inkörsportar till medeltidssamhället och till en större förståelse av den
svenska historien, som platser att utforska och avlocka hemligheter för hemligheternas egen skull, för själva sökandet. Med start i kyrkobyggnaderna letar sig Hagerman bakåt i historien både till gravfältens och kultplatsernas förkristna historia och till den kristna symbolikens och trons rötter i medelhavsvärlden.
Av de omkring 2350 kyrkor som uppfördes i det medeltida Sverige - flertalet inom ramen för väldiga projekt under begränsad tid - återstår i våra dagar omkring 1380, varav 440 är bevarade i sin ursprungliga planform. Det är anmärkningsvärt höga siffror, och likväl är det sällan vi reflekterar över dessa pärlor i vår byggnadshistoria när vi kör förbi dem på motorvägar eller ser dem genom tågfönstren. Även den som läser historia på universitet och högskolor förblir i regel tämligen okunnig om deras samhällsrelevans. Kyrkorna bara ”finns där”. Vi tar dem för givna.

Det är mot detta slentrianmässiga förhållningssätt till den historiska omvärlden som Hagerman och Gabrielson framför allt vänder
sig. De vill med sin bok göra oss medvetna om det rika arv av mänsklig erfarenhet som vi ihärdigt nonchalerar när vi utan att tänka närmare på saken nickande konstaterar att ”jaha, där ligger en kyrka”.
I ”I miraklers tid” strävar författare och fotograf bokstavligt talat efter att trolla bort träbänkar, predikstolar, vitkalkade väggar, stora fönster och annat som fördunklar bilden av de medeltida interiörerna, detta så att ”tomma rum med doft av sten” framträder och en bildvärld som gått förlorad ånyo ser dagens ljus.
Gabrielsons suggestiva fotografier är tagna och utvalda med omsorg; det är en bok i vilken text och bild för ett intensivt samspel med varandra och med läsaren. Därmed är det också en bok som inte med nödvändighet är lätt att ta till sig. Den kräver en intellektuell ansträngning av läsaren/betraktaren, en vilja att låta tanken och förnuftet leka med både Hagermans tolkningar och Gabrielsons visuella nedslag i kyrkovärlden.
Ur den akademiska forskningens synvinkel är ”I miraklers tid” väl
uppdaterad. De senaste rönen har inarbetats och tolkats i sina historiska sammanhang. Som exempel kan anges fynden av de märkliga ”kulthusen” från förhistorisk tid, vilka bland annat har lokaliserats i skånska Järrestad och östgötska Borg, liksom de imponerande utgrävningsresultaten från Uppåkra utanför Lund.

Hagerman har noga tagit till sig vetenskapens landvinningar och nöjer sig inte med att blott återberätta gamla historier; vi befinner oss alltså ljusår från innehållet i Herman Lindqvists volymer om svensk historia, där vetenskapen alltför ofta får vika för anekdoterna och det redan kända.
Det är så här populärvetenskap skall fungera: med full respekt både för forskningen och för läsaren. I och med denna bok har Hagerman och Gabrielson än en gång visat hur fascinerande den svenska medeltidshistorien är samt - inte minst - hur snabbt forskningen framskrider, hur mycket som ännu återstår att erhålla kunskap om.

Vi befinner oss ännu blott i början av utforskandet av vårt förflutna, och få
kulturrester är lika fruktbara att utgå från som de gamla kyrkorna. Om ”I miraklers tid” kan stimulera gemene man till att på egen hand utforska dessa byggnader har bokens författare gjort en verklig insats på det allmänna historiemedvetandets arena.