1939 hade Sven Ljungberg fått Jenny Linds stipendium för konstnärer och tänkte använda de 5 000 kronorna på en resa till Frankrike. Men så utbröt andra världskriget och den franska resan fick ställas in. Italien hade dock inte dragits med i kriget än och Sven Ljungberg styrde kosan dit i stället.

Sedan dess har han återvänt till Italien och det var på en sådan årlig arbetsresa Sven Ljungberg var när han för några dagar sedan hastigt insjuknade. Han avled i onsdags på Ospedale Civile i San Benedetto del Tronto vid Adriatiska havet.

Sven Ljungberg är kanske mest känd för sitt idoga målande av den småländska hemstaden Ljungby, som visar hur staden under dryga 70 år har förändrats och moderniserats – på både gott och ont. Han tyckte sällsynt illa om de rivningar som gjordes under 60-talet och skildrade detta i flera konstverk.

Som rektor för Kungliga Konsthögskolan stred han mot planerna på att alla högskolor skulle in under samma myndighet. Han lyckades och än i dag har skolan sin egen styrelse.

– Jag tror att jag fick jobbet på Konsthögskolan för att de visste att jag var så djävla bra på att bråka med politiker, berättade han för SvD vid en intervju som gjordes så sent som i maj i år.

I höst fyller Ljungbergmuseet 20 år. Museet, som ligger på den plats vid Lagaån där Sven Ljungberg föddes och växte upp, visar en stor del av konstnärens och hans fru Ann Margret Dahlquist-Ljungberg verk. Varje år produceras också en eller flera större utställningar, ofta i samarbete med andra konstmuseer.

I våras presenterade museichefen Pontus Ljungberg – Sven Ljungbergs son – en vision om att göra Ljungbergmuseet till regionalt museum för bildkonst i Kronobergs län.