– Den här tycker jag om, det finns ett allvar i den. Barnet ligger helt fridfullt och sover, men moderns blick är så sorgsen, säger skådespelaren Birgitte Hjort Sørensen.
Vi har stannat framför målningen ”Änkan och hennes barn” av Amalia Lindgren, som ingår i Nationalmuseums utställning ”Stolthet och fördom”. Här visas verk av kvinnliga konstnärer i Frankrike och Sverige verksamma mellan 1750 och 1860 som banade väg för den generation som Marie Krøyer tillhörde. Birgitte Hjort Sørensen gestaltar den danska konstnären i ”Balladen om Marie Krøyer”.
Marie, som var född Triepcke, drömde redan som barn om att bli konstnär och började i en privat målarskola i den danska huvudstaden. 19 år gammal var hon en av de drivande bakom att det öppnades en ateljéskola i Köpenhamn där kvinnor tilläts studera tillsammans med män. Hon fortsatte studierna i Paris, bland annat tillsammans med Skagenmålaren Anna Ancher, och det var också i Frankrike hon förälskade sig i den 16 år äldre konstnären Peder Severin ”Søren” Krøyer.
–Det var stor kärlek dem emellan, hon såg upp till honom och han beundrade hennes ungdom och skönhet. De delade också drömmen om bohemlivet, säger Birgitte Hjort Sørensen medan vi går förbi Alexander Roslins kända verk ”Damen med slöjan”.
Precis som Marie Krøyer är damen i fråga – Marie Suzanne Giroust – mer känd som modell än som konstnär, men i Nationalmuseums utställning visas sex av Girousts egna målningar.
–Jag tror att Marie Krøyer kände sig fängslad av att vara den sköna kvinnan från Sørens målningar. Hon var frustrerad över de begränsningar som man hade som kvinna på den tiden.
Hennes självporträtt från samma tid har en svärta som hans bilder saknar.
–Ja. Har du sett dubbelporträttet, det är väldigt tydligt där. Hon är överjordiskt skön medan Marie har målat honom som rätt sjuklig, säger Birgitte Hjort Sørensen.
I sin film snuddar bara Bille August vid Maries konstnärskap. Istället har han valt att fokusera på berättelsen om hur Marie lämnar sin manodepressive make Søren och dottern Vibeke för att leva med Hugo Alfvén och parets dotter Margita i Sverige. Sveket mot det förstfödda barnet förstärks av att Vibeke i filmen är yngre när modern ger sig av än i verkligheten.
Henny Brodersen som tog hand om Vibeke förvandlas också med fiktionens hjälp från gift fyrabarnsmor till barnlös och oerhört törstande efter små knubbiga armar.
–Vår historia handlar om en kvinna som vågar vara ärlig mot sig själv. Marie Krøyer var den populäraste kvinnan i Danmark. Trots att hon var medveten om att hon skulle förlora sin position var hon beredd att skilja sig från sin man och följa sitt hjärta, säger Bille August när vi träffas på Hotel Diplomat i Stockholm.
Ridån hinner knappt gå upp innan hans Marie Krøyer håglöst blickar mot sitt lilla staffli som visar två slokande blommor i en vas. Hennes man klappar henne på axeln och går muntert tillbaka till sin stora målarduk där han med lätt hand fortsätter att måla sina ljusa Skagenvyer.
–Hon var ingen bra målare. Hon hade inte nödvändigheten, den fanns inte i henne, fortsätter Bille August.
Martin Olin, intendent på Nationalmuseum, håller inte med:
–Det är att förenkla det lite.
2004 var Martin Olin chef för Leksands konstmuseum som samma år hade en utställning med Marie Krøyers målningar, teckningar och design.
–Jag ser en bra och bred konstnär, men i ett tidigt stadium av sin karriär. Sedan slutade hon att måla och det är svårt att säga hur hon skulle ha utvecklats. Att tala om ”nödvändighet” bygger på en konstnärssyn som kanske inte har gällt i alla tider i historien. Det är en uppfinning på något vis, alla konstnärer behöver inte ha samma psykologi, säger han.
1890-talet blev också en backlash för många av de kvinnor som studerat sida vid sida med sina manliga kollegor i Paris. Väl hemma igen förutsattes det att de skulle ta hand om hemmet, vilket Marie både gjorde i Skagen samt kanske ännu mer i Alfvén-gården i Tällberg som hon gjorde ritningarna till och detaljerat och konstnärligt inredde i nationalromantisk stil. En berättelse inte helt olik den om Karin Larssons, sex mil bort i Sundborn.
–Marie fortsatte måla tills Søren blev riktigt sjuk. Hans sjukdom konsumerade henne totalt – det fanns ingen kraft kvar att måla. Dessutom var hon också väldigt självkritisk, säger Anastassia Arnold på telefon från Danmark.
Hon har skrivit boken ”Balladen om Marie Krøyer” där Bille August hittade inspiration till filmen. Dessutom har hon i Danmark gett ut boken ”Konsten i Marie Krøyers liv” som ännu mer fokuserar på målaren Marie.
–Jag såg en utställning med Søren Krøyers bilder och blev så nyfiken på kvinnan på bilden. Då hade det uteslutande skrivits om henne som fru Krøyer, vilket bara var 15 år av hennes liv – hon blev 73 år gammal. När jag började göra efterforskningar i början av 1990-talet fanns det fortfarande människor som kände Marie. Ett spår ledde till ett annat – det var ett detektivarbete.
Ett av de fynd som Anastassia Arnold ramlade över var just det fyrtiotal målningar i privat ägo som utgjorde stommen i Marie Krøyer-utställningen på Leksands konstmuseum. Andra verk lånades bland annat in från Skagens museum som just nu visar en utställning med några av Marie Krøyers verk.
–Jag var där i förra veckan, säger Bille August.
–Men jag tittade aldrig på bilderna, jag kanske får åka dit igen och göra det.
