Bakom Ninjutsu - en mangaopera står Lisa Ullén, Ingrid Falk, My Eklund och Lars Bröndum. De vill fånga mangans bildspråk med en ny klangvärld av piano, flöjt, röst, gonggong och elektroniska toner till suggestiva projektioner.
Foto: Dan HaNSSON
Boooing! Kang! Tagadatapp! Schwoooch!
De japanska mangaseriernas rytmiskt ljudande pratbubblor och rörelse borde inspirera vilken kreativ musiker eller sångare som helst att komponera ny musik. Och det är just vad kvartetten bakom Ninjutsu – en mangaopera har gjort.
På fredag vid lunchtid är det urpremiär på Fylkingen för verket, beställt av Uruppförandeklubben, en förening som sedan 2001 främjat nutida musik och som är medarrangör till nya festivalen Sound of Stockholm.
–Idén till operan uppstod ur ungdomars intresse för manga. Våra barn läser manga men själva är vi inga mangaläsare utan gör vår fria tolkning av serierna. Intresset för japansk kultur är ju också stort, förklarar Ingrid Falk, klassiskt skolad sångerska som här växlar mellan pojkmangans våldsamma ljudeffekter och flickmangans mer stillsamma känslouttryck.
–Flickorna ska nästan upplösa sig själva och underkasta sig den omöjliga kärleken, konstaterar hon och visar upp ett seriealbum där man får följa en storögd tjejs tankevärldar.
Just mangans stereotypa könsroller och dramatiska konstraster mellan poesi och våld, närbilder och överblickar, har inspirerat det kollektiva komponerandet. Ingrid Falks son har förklarat lite av mangans ytterligheter och koder. Att blöda näsblod är till exempel uttryck för sexuell upphetsning.
Men publiken ska inte vänta sig en traditionell opera med handling utan snarare en abstrakt och fragmentarisk tolkning.
Kompositören Lisa Ullén, född i Sydkorea som också har mangatradition, har preparerat sin flygel med olika objekt medan tonsättaren Lars Brändum skapar suggestivt svängande ljudsjok på bland annat det elektroniska instrumentet theremin och gonggong. Dödsskrik, svävande moln och en sol som går upp blir till klangskikt. Blockflöjtisten My Eklund har en hel koffert med flöjter i olika storlekar och register.
–Flöjten kan associera till shakuhatchi, den traditionella japanska bambuflöjten som även ninjakrigare spelar när de klär ut sig till buddistmunkar för att undkomma fienden. Flöjten kan också låta som fladdrande tyg, säger My Eklund.
De betonar att verket Ninjutsu främst bygger på traditionell västerländsk konstmusik. Alla har olika bakgrund inom musiken, vilket befruktar samarbetet. Repetitionstillfällena är få och ett enda framförande är planerat.
–Det är typiskt för nutida konstmusik. Vi är inte underground, vi är subunderground, säger Lars Bröndum luttrat.
Uruppförandeklubben har för första gången fått kulturbidrag, vilket innebär att den kan ge gage till musikerna, som annars försörjer sig med jobb på andra håll.
–Det är kallt i kulturlivet. Institutionerna har inte tid och pengar att föra fram nutida musik, konstaterar Ingrid Falk, som i likhet med kollegerna ändå ser ett hopp i ungdomars öppna förhållningssätt till ny musik.
Sound of Stockholm är en manifestation som vill få publiken att upptäcka den del av huvudstadens rika musikliv som till stor del drivs av eldsjälar i olika föreningar. Tolv fria aktörer inom nutida konstmusik har på kort tid skapat festivalen utan kansli eller konstnärlig ledare och med låg budget. Föreningen Samtida Musik, som firar 50 år, är initiativtagare.
Festivalens utbud är brett, från rejv för de yngsta till elektroakustisk musik, hörspel, kammarmusik och körverk. Flera verk uruppförs.
–Det finns starka beröringspunkter mellan oss och det blir en helt annan kraft när man gör något tillsammans, säger tonsättaren Henrik Strindberg som koordinerar festivalen tillsammans med Peter Lindroth, ordförande i Samtida Musik.
–Konstmusiken har kanske aldrig varit starkare än nu men det syns inte utåt i medierna. Vi har blivit marginaliserade fast alltfler håller på. Också P2 har förändrats, Sveriges Radio speglar inte längre det som händer, säger Peter Lindroth.
Musikalliansen arrangerar två seminarier, ett om hur det fria musiklivet ska nå ut bättre i medierna, ett annat om hur den nya kulturpolitiken med koffertmodellen kommer att påverka utbudet i landet. Henrik Strindberg uttrycker trots allt optimism.
–Vi ser ett ökande intresse för våra konserter. Senast var det utsålt på Capitol som har hundra platser. Publiken kommer om det är kvalitet.







