Festivalen Double double, ett samarbete mellan franska, tyska, italienska och svenska kulturinstitutioner, dyker upp som en liten glipa för ny musik i modernismens förlängning. Det vill säga musik som ser framåt. Annars dominerar ju i dagens nyskrivna konstmusik verk som ser bakåt.
En fransk ensemble för ny musik utanför Paris, kan det vara något? Jovisst, Ensemble Orchestral Contemporaine, som grundades år 1992 av dess dirigent Daniel Kawka, med administrativt säte i Lyon, satsar hårt och bjuder på ett musicerande med övertygelse och passion.
Tre av programmets fyra verk är av Pierre Jodlowski, född 1971 i‑Toulouse, där han utbildats och 1998 skapat en forskningsstudio för elektronisk konst. Limite Circulaire för flöjt och elektronik som inleder konserten är del av en verkcykel där en kumulativ princip utforskas. Livespelade sekvenser utförda med tre flöjter ackumuleras av elektroniken, ljuden flyter ut genom sex spridda högtalare.
Titeln har anknytning till Eschers bildkonst, i musiken strävas efter en liknande perception överflyttad från yta till tid. Förutom ackumulerandet upplever man en process liknande den i Ravels Boléro med förtätning och intensifiering till en konstant rytm, även arabeskliknande och etniskt färgade partier förekommer.
Liksom de övriga styckena av Jodlowski har Limite Circulaire några år på nacken, men Sillages för flöjt, slagverk, stråkkvartett, bas och elektronik av tonsättaren/flöjtisten Raphaèle Biston är färskt för i år. Hon föddes 1975 i‑Lyon, där hon studerat musik. Sillages betyder kölvatten, men enligt Biston är musiken inte beskrivande. Intelligent och stämningsrik, stundom sensibelt förförisk, var den ändå målande och full med aktivitet.
Intryck gör även Jodlowskis In & Out för violin, cello, elektronik och video. Violinisten och cellisten sitter framför en duk där en videoinstallation med bland annat spökmusiker körs. Det reella och virtuella blandas i en ström.
Jodlowskis De Front, för åtta instrument och elektronik, inleds med en animerad diskussion mellan dirigent och musiker, till ett elektroniskt crescendo. Front och konfrontation är idén bakom musiken som aggressivt ackumuleras från individ till grupp, en stark, fysiskt påträngande komposition.
