Vad kom först? Att göra våra redskap av det vi hittade? Eller den längtan som väcktes när handen smekte en vacker gren, ullen löpte mellan fingrarna och ögonen såg naturens former: löv, blommor och månens runda skiva?

Vilket som, bruket och stuket har gått hand i hand så länge människan gjort saker för hand. Så när ”Hemslöjden 100 år” firas, är det Svenska Hemslöjdsföreningarnas riksförbund som avses – inte slöjden i sig.

Många ser slöjden som den enda sanna folkkonsten: alla kan, allt kan användas, det är bara att hitta på. Ordet kommer från fornsvenskans slöghð som betyder slughet. Och grunden är bruk och återbruk, ett hållbart samhälle, oberoende och frihet från kommersialism.

Och visst finns något oemotståndligt i själva görandet. ”Kan själv” är en drivkraft för människan oavsett ålder. Och för många är handens arbete – oavsett resultat – en nödvändighet.

Hemslöjdare talar ofta om demokrati. Men det finns förstås högt och lågt också inom slöjdvärlden. Det är inte glödritade smörknivar, makramédukar, handmålade kaffefilterhållare, lövsågade kökslampor och luffarslöjd som hemslöjdsrörelsen helst visar upp. Skämtsamma uttryck som fin- och fulslöjd och hem- och hemskslöjd hörs, om än med viss förlägenhet.

För hemslöjdsrörelsen har ett unket arv att vädra ut. I forna tiders moraliserande syn på slöjden – inte minst manifesterat genom de strängt reglerade ämnena sy- respektive trä- och metallslöjd som klev in i skolan tidigt 1800-tal – fanns en fläkt av nationalism och självgodhet – och en god slöjdare var per definition en god människa. En del av det ligger kvar och lurar i en lätt överseende blick på det enklare skapandet, sådant som säljs på marknader och basarer.

Liljevalchs har löst det genom det kollektiva verket Ser du löven för alla träd? Där visar nästan 2000 slöjdare från hela landet – amatörer som proffs – hela spektrumet av folkligt slöjdande. Om konsten hyllar ”less is more” så är folkkonsten/hemslöjden här dess raka motsats: mer av allt.

Oron att gamla värdefulla kunskaper dör ut med sina slöjdare är befogad. Men återväxten rör på sig. ”Göra själv” står högt i kurs, kidsen virkar till rapmusik, begrepp som kravallslöjd, ”craftivism” och stickgraffiti har etablerats, pyssel och knåp har exploderat. Det smids, tovas och gjuts i betong, broderas och sys – i prefabricerade banor, men lika ofta med helt ny estetik. Slöjdbutikerna blir fler, och de senaste kulturvaneundersökningarna visar att runt hälften av svenska 16–29-åringar håller på med handarbete, hantverk, teckning och/eller målning på fritiden. Ser man till hela befolkningen så är handarbete/hantverk det största egna kulturutövandet.

Hemslöjdsrörelsen känner av det i ökat medlemsantal, men har insett att de måste fortsätta att jobba för att synas, bli giltiga i samtiden och inspirera entreprenörer och näringsliv att ta upp beprövad kunskap och gamla metoder. Och de gamla slöjdtraditionerna är befriande att utforska när tröttheten över kvävande konsumism och pratig floskelkultur blir för stor. Kanske är det maniska hemrenoverandet i Stockholms trendiga innerstad ett uttryck för samma behov: kan själv.

På Liljevalchsutställningen finns också en öppen verkstad. Med material, handledare och en stor tunna med ”övergiven slöjd” som donerats (vem har inte gamla haverier i lådorna?) vill man inspirera och visa respekt för amatörens slöjdande, även om det inte alltid följer den ”skolade smaken”.

Framför allt visar Liljevalchs upp mästarna, men i en samtida kontext. Här finns de som med stor kunskap om metoder och material gör supermoderna skapelser. Här syns banden mellan världsdelarna – ”slöjden är global, tillverkaren lokal”. Här finns de skickliga ”slöjdnördarnas” alster: en jättelik bänkpress i trä, svarvade risgryn, en supergrann klänning av drickaburkar och en perfekt kajak i trä.

Så plötsligt vänder man på begreppen: en Louis Vuitton-väska av näver, ljudabsorberingsplattor av färgad halm och en papperskorg av... papper förstås. Suverän hantverksskicklighet korsad med aha-upplevelser – och en hel del skratt. Det är väl så som hemslöjden ska vara – och grattis på födelsedagen förresten!

Från altarspegel och brudkrona till bänkpress och näverkorg. Utställningen Hemslöjden på Liljevalchs visar hela skalan.