Fabeldiktaren Jean de la Fontaine lärde oss att aldrig ta ut segern i förväg. Livet är fullt av vändningar och den stora besten vinner inte automatiskt över det lilla smarta djuret.
En liknande dispyt mellan ojämlika storheter presenterar Sofia Hultén i sina kortvideor där hon med viljekraft försöker få otympliga ting att rucka på sig. Men hypnos har hittills inte bitit på de orörliga objekten.
I en video anstränger hon sig för att få en nerklottrad container att levitera. Sofia Hultén spänner blicken i den brutala behållaren av stål precis som hon tidigare gjort med ett klippblock, en ångvält och en gran. Objektet blir en symbol för monstret, de tvångstankar och den ångest som blockerar våra sinnen.
Forskarvärlden förhåller sig kallsinnig till parapsykologiska studier som telekineseri. Men konstvärlden har en mindre rigid inställning. Så har den heller inte några krav på vetenskapliga belägg.
Sofia Hultén bedriver sina spirituella experiment med en imponerande ihärdighet. En konstnär och en container i träta med varandra medan bilarna susar förbi – i hennes lika lågmälda som absurda grundforskning finns också en komisk dimension.
Men så ändrar utställningen karaktär och blir mer skulptural. Från taket i galleriets mittskepp hänger rostiga dörr– och fönstergaller som fanor i en parad, en lång serie objets trouvés som förefaller sväva fritt i trots mot tyngdlagen.
Eleganta korrespondenser uppstår mellan gallrens dekorativa geometriska former. Effekten förhöjs då delarna plockats isär och sedan monterats ihop i nya kombinationer.
Sofia Hultén har använt samma metod med isär– och hopplockning för en serie fläckade städtrasor som presenteras bakom glas och ram. Processen blir en bild av livet. Bit för bit plockar vi isär oss själva, men till slut måste delarna tillbaka. Livet går vidare men i nya banor.
Hon delar den anarkistiska tonen och intresset för upphittade föremål med Klara Lidén, som också bor i Berlin. Staden är inte lika polerad som Stockholm och med sin kärva karaktär lockar Berlin till egensinniga utflykter i det urbana rummet.
Medan Klara Lidén fann ett kyffe som hon gjorde till sitt vid floden Spree, gnider Sofia Hultén en upphittad bräda mot husknutar i förfallna byggnader i Berlin. Konsten befinner sig i ett ständigt växelspel mellan två poler: förstörelse och återskapande. I videon 4-D upprepar hon de sår och märken som brädan fått i staden. Med en burk gulgrön sprayfärg sätter Sofia Hultén den sista accenten.
