Materialiserandet av drömmar. Meta Isæus-Berlins konst skulle kunna beskrivas med detta begrepp som den franske tänkaren Gaston Bachelard så gärna återkom till i boken Vattnet och drömmarna. Essä över den materiella fantasin (1942).

Motiven till Avtryck och filter (2008) hämtade Isæus-Berlin ur vardagens kringskurna värld. Bildsviterna Orfeus och Reminiscenser (2010) var som en vandring med början i en känsla och fortsättningen som ett nedstigande i minnets labyrinter. De verk som nu visas i Olle Nymans ateljé samlas under den fantasieggande utställningstiteln Lockrop och dess efterskalv.

För första gången visas också Isæus-Berlins energiska teckningar. De utgör ett spännande spår. I blyertstekniken avslöjas en mindre känd sida av hennes estetiska temperament.

Vatten har länge varit ett centralt motiv i Meta Isæus-Berlins skapande. På 90-talet blev hon känd för häpnadsväckande installationer med dränkta hemmiljöer och funktionsfientliga inredningar.

I många av de nya oljemålningarna återkommer vattnet som en projektionsyta för drömmar och föreställningar. Formaten är stora. Färgerna har lagts i tjocka lager. Koloriten är mustig och kontrasterna starka i de ändlösa färgexplosionerna. Svärtan breder ut sig mellan skira toner.

Det är lätt att känna igen en målerisk formel som växer fram ur Isæus-Berlins tidigare arbeten. Det är svårt att förbli likgiltig inför detta kompromisslösa formspråk. Det fångar eller stöter bort betraktaren från första stunden.

En nyckfull parafras på Ernst Josephsons Näcken ställer betraktaren omedelbart vid randen av ett virvlande, outgrundligt djup, rikt på speglingar och skuggor. Här är avgrunden både konkret och symbolisk.

Strömmar och underströmmar är utställningens finaste verk. Det kraftfulla måleriet inbegriper små, hisnande överraskningar som ögat först upptäcker på nära håll. Ingen reproduktion kan återge detta. Blicken träffar på små partier i tusch, som har krackelerat och format vackra, finmaskiga arabeskmönster på duken.

Vattenmotivet löses gradvis upp framför våra ögon. Bilden förvandlas till en abstraktion som för oss ett steg bort från världen och två steg in i minnen. Det melankoliska stråket sätter tanken och känslan i rörelse. Med fantasin som ljudförstärkare hör vi snart bäcken sorla och fiolen spela.