Skriande, anfallande, rovlystna med gapande näbbar och utspärrade klor – fåglar har alltid funnits i CO Hulténs måleri. Och fiskar! De fyller sängar, glider över bord och simmar i luften. Älskande par framstår som eld på jorden. På dukarna förenas de fyra elementen och gamla skapelsemyter förverkligas.

Hulténs tidiga verk visas på Galerie Bel’Art, lagom till utgivningen av en ny monografi över konstnärskapet. Thomas Millroth tecknar en politisk karta, ger utblickar mot samhällsfrågor och presenterar aktörer på konstfältet. Men inte på någon punkt ­brister hans uppmärksamhet på Hulténs konstnärskap. Satt i ett sammanhang skapas ett fler­dimensionellt porträtt som visar hur livet och konsten har syresatt varandra.

Presentationen är kronologisk. Marginellt lider den av en viss övervikt mot de första decennierna i Hulténs konstnärliga verksamhet. Men det var också den mest händelserika perioden när nya idéer avlöste varandra.

Hultén är autodidakt med bakgrund som tecknare på förpackningsföretaget Åkerlund & Rausing. Tillsammans med Max Walter Svanberg och Endre Nemes framträdde han 1943 med den kortlivade grupperingen ­Minotaur. Han var en av initiativtagarna till att avantgardegruppen Imaginisterna bildades i Malmö 1945. Lysande färger och abstrakt, poetiskt symbolspråk var kännetecknande för deras verk. Experiment med tekniker stimulerade de konstnärliga processerna. Frottage, dekalkomani, heliogram och imprimage användes.

Tilltron till fantasins skapande kraft delade imaginisterna med surrealisterna, men skiljelinjer fanns. Hultén definierade dem i artikeln Den uppskjutna revolutionen 1950. Där skrev han bland annat att surrealismen gjorde konsten ”till ett psykologiskt annex”. För imaginisterna var analysen sekundär. Det var själva fantasistimulansen som var viktigast.

Millroth visar hur resor till Spanien, Balkan, Turkiet och allra främst till Afrika satte avtryck i Hulténs bildspråk. Bildanalyserna är nyansrika. Författaren nystar i symboler utan att låsa sina tolkningar. Han ger nycklar både till enskildheter och till konstnärskapet i stort. Här kommer bland annat iakttagelser om färgverkan. Hulténs färger, konstaterar Millroth, ”skildrar inte kropparna utan kropparnas aktivitet, inte föremål utan händelser, inte fåglar utan flykt”.

Ett tidigt guldkorn är Hulténs första artist’s book, som skapades långt innan begreppet myntades. Tidvatten från 1941 var ett bok­objekt vars pärmar ursprungligen kläddes med rådjursskinn. På hålslagna ark av pergamentliknande kartong mötte texter av bland andra Hesekiel och Paul Éluard tuschlaveringar, gouacher och akvareller.

Hulténs känsla för konst på papper och för trycksaker skulle utvecklas till samma rang som hans måleriska begåvning. 1947 startade han Image förlag som blev en mötesplats för ord och bild. Ett av de mest spännande avsnitten i Millroths bok handlar om tidskriften Salamander och relationerna mellan konst och litteratur. Flera internationella kontakter utvecklades också genom Galleri Colibri som Hultén ledde på 1950-talet.

Hulténs verksamhet sträcker sig över flera fält. Millroth bringar bland annat ljus över konstnärens komplexa förhållningssätt till kons­ten i samhällstjänst. Istället för att integreras med miljön framstår Hulténs offentliga verk som ett tillägg – ett fristående rum i den befintliga arkitekturen.

”Ingen återkomst är någonsin densamma”, skrev Artur Lundkvist i en prosadikt, som han 1983 citerar i Fågelsyner och urskogshot. Detta var hans inkännande betraktelse över CO Hulténs konst. När man med Millroths pålitliga, stilsäkra vägledning återigen betraktar konstnärskapet förvandlas återkomsten till en upptäcktsfärd.