I dag fattar kulturnämnden beslut om en extrasatsning på offentlig konst i Stockholm. För i takt med att staden växer så det knakar ökar antalet konstnärliga utsmyckningsprojekt. Stockholm har nämligen den unika regeln att 1 procent av budgeten vid ny-, om- och tillbyggnad ska avsättas till konst. Ett stort projekt som nya stadsdelen Norra Djurgårdsstaden har exempelvis genererat cirka 22 miljoner kronor till offentlig konst. Och även Hagastan, Slussen och Odenplan kommer att ge betydande summor pengar till Stockholm konst att arbeta med.
I det sammanhanget låter inte 1,8 miljoner kronor väldigt mycket. Men Mårten Castenfors, chef för Stockholm konst och kommunala Liljevalchs konsthall, är ändå nöjd.
–För de pengarna kan vi göra rätt mycket. Vi får bättre handlingsutrymme i projekten, och vi kan göra något för de områden som byggdes innan enprocentsregeln infördes. Det är också en viktig markering från politikerna att konsten är viktig.
De områden som Mårten Castenfors syftar på är bland andra Skarpnäck, Årsta, gamla Kista, Husby och Tensta.
–Många vill ha centrala placeringar, men jag tycker inte att alla statyer ska stå i Kungsträdgården. Vi har ett demokratiskt uppdrag att sprida konsten så mycket som möjligt.
Kultur- och fastighetsborgarrådet Madeleine Sjöstedt (FP) är också väldigt nöjd med satsningen.
–För tre år sedan hade Stockholm konst 13 projekt i gång, nu har de 56. Synen på konsten i stadsutvecklingen har också förändrats. Nu genomsyrar det hela arbetet i staden, så har det inte alltid varit, säger hon.
Några av områdena med ”konstunderskott”, som Tensta och Husby, byggdes visserligen efter att enprocentsregeln infördes, men vissa perioder har staden haft problem att få in pengarna till konstutsmyckningen, och det vill man nu också rätta till. Frågan är om konst är det som slitna stadsdelar främst behöver.
–Nej, det behövs förstås många andra saker. Men jag tror ändå att man blir mer rädd om sitt närområde om man upplever att det är vackert. Min erfarenhet är att stockholmarna är väldigt engagerade i den offentliga konsten, säger Madeleine Sjöstedt.
Även Mårten Castenfors vittnar om medborgarnas kraftfulla engagemang. När ett nytt konstverk kommer upp kommer ofta massor av synpunkter. När man sedan kanske beslutar att efter några år flytta verket bryter nytt ”hus i helvete” ut, vilket väl bör vara ett tecken på att man träffat rätt, att bra konst vinner i längden. Verk älskas, hatas och skapar debatt, som den gigantiska Gryning som flyttades från centrala Medborgarplatsen till en undanskymd plats på Brunkebergstorg, Humor (gatuarbetaren som tittar upp under ett brunnslock) som nyligen flyttades till Södermalmstorg och Raoul Wallenberg-monumentet på Nybroplan som har fått en hel del andra namn i folkmun.
Nu börjar arbetet med vad som ska ske i de konsteftersatta områdena. Staden köper kontinuerligt in ny konst, men väldigt mycket står också i magasin och väntar på flyttas till nya platser, vilket också tillskottet av pengar ska användas till.
