Hantverket blommar när Svenska Hemslöjdsföreningarnas riksförbund 100-årsjubilerar. På Djurgården visar Liljevalchs en utställning med gräsrotsperspektiv, medan Waldemarsudde visar exklusiva vävar och allmogetextil när de speglar hemslöjdsrörelsens framväxt och hur detta arv förvaltats.
Liljevalchs verkar helt ha avstått från sållning, och visar slöjd på längden och tvären när man tryckt in ett myllrande mischmasch från högt till lågt i konsthallen. Resultatet är ganska kul men för lättviktigt och plottrigt, allt ska liksom med. Utställningen får karaktär av julmarknad, och det är nästan så att man känner lukten av älgkorv, getost och hemlagad sylt. Att den ändå är njutbar beror nog mest på det engagemang som inblandade eldsjälar från hemslöjdsrörelsen stått för.
En skog av kurbitsliknande träd där ett par tusen enskilda slöjdare bidragit med ett stort, fritt dekorerat löv var dominerar – en kul idé men för mycket av det goda, som en turbovariant av vårsalongen. Här är tyngdpunkten textil, det är fullt av broderat, tovat, applicerat, virkat, stickat och vävt. Men det finns även mer oortodoxa materiel som taggtråd, fogskum och strimlade PET-flaskor.
Annars är det fullt av traditionell hemslöjd: snidade slevar, flätade korgar, laggade smörkärnor, svarvade och karvade skålar.
Mest intressant blir det när gamla tekniker bär nya uttryck eller då gamla uttryck finner nya tekniker. Mina favoriter är en dator som pimpats med en kerub gjord av en Kalles kaviartub, ett datoranimerat broderi som förändras kalejdoskopiskt till musikackompanjemang och några moderna varianter av traditionella samiska kläder.
Besökaren ges dock för lite guidning. Visar man stilkopior så är det viktigt att vara tydlig med det, särskilt som det finns med antikviteter till försäljning.
Waldemarsudde visar hemslöjdsrörelsens mer finkulturella sida i en estetiskt tilltalande utställning med utgångspunkt i grundarinnan Lilli Zickermans fotografiska dokumentation av allmogetextilier, hennes samarbete med prins Eugen och hur detta arv sedan förvaltats. Här finns några helt underbara äldre allmogetextilier, och en fantastisk fotoskatt lyfts fram. Bilden från förra seklets början av en barfota kvinna med en tygbal på huvudet är skönt etnografisk i sitt uttryck, och visar att det inte är så länge sedan Sverige var vad vi idag kallar för ett utvecklingsland.
Utställningens styrka ligger främst i att den visar upp exklusiva textilier från det senaste århundradet. Via verk av namn som Märta Måås-Fjetterström, Elsa Gullberg och Sten Kauppi förs vi in i nutiden med några storverk, främst Annika Ekdahls färgskimrande gobeläng Definitely gold och Pasi Välimaas monumentala svarta trasrya gjord av familjens avlagda kläder som färgats in – ett återbruk som blir till stor konst.
Båda utställningskatalogerna är läsvärda. Och besökarna kan prova på att slöjda själva. På Liljevalchs kan man göra luffararbeten, skära i trä och sy. På Waldemarsudde är man välkommen att sömma på Annika Ekdahls oslagbart läckra kollektiva broderi Vi mår fint.
Under sommaren pågår, som SvD tidigare skrivit, Slow art på Nationalmuseum och Väv på Nordiska museet, så sammantaget är det ett unikt konsthantverksutbud i Stockholm att botanisera i. Komplettera gärna med Historiska museets fina permanenta textilutställning för att fundera över rötterna till allmogekultur och hemslöjd. Och leta på loppisar, sommarauktioner och i antikaffärer, för där går det att hitta gamla allmogeföremål och vintagehemslöjd nästan gratis.
