I mitten av 1600-talet försökte Gianlorenzo Bernini upphäva gränser mellan konstarter. Inslaget av teater och sensualism i skulpturgruppen Den heliga Teresas extas (1644-52), utförd för Cornarokapellet i Santa Maria della Vittoria i Rom, väckte starka och knappast odelat positiva reaktioner hos kyrkorummets besökare som konfronterades med åsynen av helgonets skälvande kropp frusen i marmor. Konstnärligt experimenterande med religiösa motiv, som med tiden flyttat ut från sakrala till sekulära miljöer, är i dag vanligt men fortsätter väcka blandade känslor i vissa publikkretsar.
Med Andrew Lloyd Webbers rockopera (1970) spreds bilden av Jesus som Superstar. 1999 skapade Annie Leibovitz en fotoparafras på nattvardsscenen, där Jesus gestaltas som maffiabossen Tony Soprano ur den tv-aktuella serien.

Denna bild ingår i en retrospektiv utställning som tematiserar olikartade gestaltningar av Kristus i fotografi sedan mediets
begynnelse. Fototeknikens historia företräds av fotogravyrer, albuminfotografi, cyanotypi, kallitypi, silvergelatinfotografi, ända fram till den digitala tekniken. Bland upphovsmän finns såväl anonyma fotografer som välkända namn: Andres Serrano, Boris Mikhailov, Paul Strand, Manuel Alvarez Bravo, Sam Taylor-Woods, Man Ray med flera. Krimskrams hänger också ogenerat intill mer avancerade estetiska prestationer.
Som om det var ett diskret eko av barockens svulstiga rum har utställningsrummet förvandlats till en guldmålad centralinteriör med angränsande mindre ”kapell” och några smala prång som leder in och ut ur detta profana sanktuarium med dämpad belysning.

Utställningen är producerad av Israel museum i Jerusalem. I nuvarande utformning presenterades den förut i Österrike. Flera verk, som tidigare visats i Frankrike, Israel och Tyskland, återges i utställningskatalogen Revelation med kurator Nissan N Perez förord.
Katalogen antyder också att utställningen inte helt undgick självcensuren. Här
reproduceras bland annat den bild som sägs ha väckt mest anstöt - Georges Hugnets Fotomontage (1934) som är en parafras på nattvardsscenen med ett par som har oralsex i förgrunden. I intervjuer i pressen framhöll kuratorn att man valt bort bilden för att inte såra besökarnas känslor. Hugnets montage med en oförtäckt sexscen representerar i sin konsthistoriska kontext den surrealistiska anti-estetik som applåderade de tabubelagda aspekter av livet. Att just denna bild med ett konstnärligt manifest i botten skulle gallras bort, medan anonyma foton med kitschiga, pornografiska anspelningar breder ut sig är något förbryllande.
De tre huvudmotiven som utställningen huvudsakligen kretsar kring är nattvardsscenen, korsfästelsen och pietà. Motivet med den sörjande jungfru Maria, sittande med den döde Kristus i sitt knä har sin bakgrund i senmedeltidens passionsmystik från början av 1300-talet.

Hur starkt denna komposition etsat sig fast i den moderna bildtraditionen och hur fritt den omtolkats i olika sekulära
sammanhang visar bland annat W Eugene Smiths fotografi Tomoko i badet, som avbildar en moders villkorslösa kärlek till en missbildad och sjuk dotter. Ett annat pietàexempel är Thérèse Frares omdiskuterade bild för Benetton.
Oavsett verkens skiftande kvalité är utställningen som helhet producerad med respekt för ämnet. I stället för att provocera manar den snarare till att fundera över de symboler som från religiösa sammanhang spridit sig i det sekulära samhällets bildkultur. Dessa visuella koder omger oss dagligen utan att vi reflekterar varifrån de kommer.