Stockholms galleritätaste område har glesats ut något på sista tiden då flera aktörer har lagt ner verksamheten eller flyttat. Att Anna Thulin beslöt sig för avsluta samarbetet med Galleri Flach och öppna eget på andra sidan kvarteret blev därför ett välkommet tillskott.

Tina Nykvists separatutställning är galleriets första. Nykvist visar tre olika videoverk som alla berör själva videomediet, i synnerhet i relation till tid.

I verket Clock visar en monitor just inget annat än en inspelning av en högst ordinär klocka som under fyra timmar ger den korrekta tiden. Det förstärkta ljudet av visarnas entoniga matande gör tiden extra påtaglig och påminner oss om att vi står inför en tid som redan har varit.

En liknande tidsförskjutning sker i installationen The Spectator, där en loopad video av olika djur har projicerats på ett antal skärmar som har samma form som de enskilda djuren. Medan den rörliga videon lovar liv och rörelse, låser den scenografiska formen handlingsutrymmet.

The Viewer, utställningens största verk, är mer komplext och inkluderar även betraktaren på ett intrikat vis. Mitt i rummet finns en stol och ett bord. På bordet står en liten kamera bakom en skalmodell av en ännu mindre gubbe som sitter vid ett bord och tittar på en videoskärm.

På väggen framför denna konstellation möter en videoprojektion som i realtid visar vad den lilla bordskameran filmar.

Det förefaller först som om The Viewer leker med frånvaro och närvaro, med den tomma stolen vid bordet och videoprojektionens sittande man. Men när jag sätter mig på den tomma stolen upptäcker jag att den lilla monitorn visar hur jag sitter där. Jag är själv föremål för en annan övervakningskamera. Min vilja att se gör mig till objekt.

I Tina Nykvists värld sätts begreppet ”realtid” i gungning, där nuet och närvaron blir till chimärer som hela tiden konstrueras och repeteras. Ända tills betraktaren plötsligen inser att han/hon ses av någon annan. Då blir närvaron påtaglig.


Clock