Lisa Jeannins konst fascinerar. På Galleri Milliken visar hon nu videon No home like space. En film som handlar om en spindels vardag. Det är inte en riktig spindel, utan tillverkad. Spindeln vandrar fram och tillbaka i sitt nät, den pysslar och lagar mat. Ibland avbryts bilderna av musik och infogade klipp i form av en text från en skrivmaskin.

Det är kaotiskt på ett barnsligt men ändå stimulerande sätt. Spindeln, nätet och de andra prylarna är naivt framställda och påminner om ett gammaldags barnprogram. Det lekfulla hantverket kontrasterar mot berättelsens underligheter och ger filmen ett fantasifullt och lättsamt uttryck.

Filmen är en fabel - spindeln liknar på många sätt en människa mitt i vardagen. Berättelsen avstannar plötsligt, och skrivmaskinen berättar: ”Lately I have been traveling in space”. Absurt kanske, men det är just detta som gör filmen så fascinerande - det uppslagsrika och fantasifulla.

Mattias Nordéus som är nyutexaminerad från Malmö konsthögskola ställer ut samtidigt på galleriet. Han använder sig av tv-spelet och konsthistorien som ramverk för sitt konstnärskap. Grunden är traditionell, olja och trä, men motiven är allt annat än sedvanligt framställda. Nordéus sammanfogar det ”gamla” materialet med det nya mediet.

Nordéus visar bland annat tre träskulpturer där människor framställs som tv-spelsfigurer, kantiga och digitaliserat mänskliga. Nordéus tar något redan existerande, en bild av en anhörig och omformar den utifrån tv-spelets estetik.

Skulpturerna han presenterar är märkligt tvådimensionella trots skulpturernas tredimensionalitet. Det uppstår en positiv spänning när den för den samtida konsten tillsynes förlegade träskulpturen används för att kommentera något så aktuellt som tv-spelet.

Den nya utställningen på Milliken är spännande inte bara för en yngre generation som är van vid tv-spel och video. Här finns positiva signaler om en ung viktig konstscen.