Kina Björklund var en av dem som var först ut med den bondrokokoromantiska fajans som slog igenom så stort på 1990-talet. I dag hittar man blinkningar till hennes formspråk i var och varannan konsthantverksbutik. Det vill säga keramik med spontan känsla och med rödlerereliefer som bryter fram genom vit glasyr. Men få spelar i samma division.

Hon har hela tiden tagit avstamp i bruksgodset och är fortfarande rotad där - men landar samtidigt allt oftare någon helt annanstans. Som i de blommiga ornamentfragment som sitter på Blås&knådas väggar just nu, resultat av keramisk evolution.

Till en början pressade hon in mönster i tallriksbräm och skålsidor. Senare skar hon också hål runt dekorkrusidullerna. Vardagspraktiska bräm omvandlades till genombrutna spetsar, tallriksspeglarna krympte. Färg tillkom också, allt blaffigare. Och på de senaste arbetena har bruksfunktionen helt försvunnit, trots att också de har sin tillverkningstekniska utgångspunkt i drejade tallriksplattor.

I slutresultatet är vardagsdisken helt bortreducerad. Bara blommig romantik är kvar.