Det finns de som vill bryta med traditionen och de som vill använda sig av den. Metallformgivaren Erik Tidäng som är utbildad på Konstfack ställer sig oblygt mitt i den modernistiska traditionen. På ett idérikt sätt använder han flygplan och oljeplattformar när han nu bland annat ställer ut ringar, ljusstakar och fat på Nutida svenskt silver.
Det han gör, gör han bra. Oljeplattformens kompakta höjd och bredd har blivit ett fat med flera nivåer av uppläggningsmöjligheter. Flyplansstjärten och jetmotorn har blivit eleganta ringar - istället för en smaragd, en jetmotor i miniatyr. Flygplanet och den aerodynamiska formen tycks fascinera. Han visar även ett antal små stiliserade flygplansmodeller som kan göras om till broscher.

En spänning alstras mellan inspirationskällornas monumentala storlek och det i kontrast så miniatyrartade hantverket. Den kraftfulla jetmotorn och den gigantiska oljeplattformen har blivit
nätta objekt i silver, stål och mässing. Formgivningen är inte på något sätt stel eller industriellt grå utan istället riktigt levande.
Kopplingar till konsthistorien är ofrånkomliga. Erik Tidängs formgivning flörtar med den modernistiska utvecklingstron där ledorden var teknik och framsteg. Tankarna går till det tidiga 1900-talets italienska futurism och ryska konstruktivism där just maskinen hyllades.

Den stora skillnaden mellan då och nu är att dåtidens nya teknik inte längre är ny. Tidängs formgivning är på sätt och vis ute på spaning efter en tid som flytt. Om han hade varit lika fascinerad av samtida teknik som futuristerna en gång var skulle han göra smycken med Internet och digital teknik som förebild.
Tidängs smycken och fat blir en slags hyllning till 1900-talets tro på teknikens framsteg och möjligheter. Med andra ord Tidäng tillhör dem som vill använda sig av traditionen. I det här fallet blir resultat riktigt bra.