Just nu fyller Eva Marklunds konst den gamla brandstationen i Norrtälje, som numera är en konsthall. Trots att de flesta skulpturer, fotografier och installationer visats tidigare blir de som nya verk när Eva Marklund låter sina konstverk ta den plats som de behöver i rummet samtidigt som hon inte fixerar dess betydelse eller känsla utan låter det vara så öppet som möjligt.
Som när Fläck för tre år sedan ingick i en grupputställning i gruvan i Kiruna. På fotografiet syntes en kvinna som bakom den immiga ytan i ett suddigt dis pekar på en liten ren fläck framför sin mun. Där nere i gruvgången blev den närmast till en altartavla.
Nu i Norrtälje har samma bild blivit betydligt mindre andlig, men desto mer taktil och kroppsligt påtaglig när den hänger mitt emot Kyss från 2006. Bilden av kyssen, som projicerats på smalt utskuren och med vajrar uppspänd järnplåt, blir också den mer fysisk tillsammans med närbilden av en hand som berör en kropp i Persienn, 2006.
På så sätt har det blivit möjligt att återvända till både nya och äldre verk för att skapa nya installationer och situationer.
Även om Eva Marklund i sitt konstnärskap arbetar med olika tekniker och uttrycksformer så finns det hela tiden en tydlig känsla av närvaro och rumslighet i hennes verk. Någonting som den väl avvägda och sammansatta utställningen hela tiden pekar på. Det understryks också av performanceverket Projektor, 1998, som Eva Marklund gjorde när hon fortfarande studerade vid Konsthögskolan i Stockholm. Filmdokumentationen, som utgör en viktig del av verket, visar hur en upp- och nedvänd och stödhjulsförsedd projektor rör sig själv framåt samtidigt som den framför sig projicerar en film med en springande Eva Marklund.
Samma rörelse och utforskande av rummet. En rörelse som ständigt växlar mellan det sedda och betraktaren finns även i det första verk, Lonely Rivers, 2004 som möter besökaren precis innanför entrén. Verket består av så kallade slinky toys
(leksaksspiraler som kan vandra nerför trappor) som dragits ut och rör sig med pulserande vågrörelser som skapas med hjälp av tryckluft och mekanik.
Gamla verk blir som nya
Fler kommentarer 0
Välkommen att säga din mening på SvD.se. Våra regler är enkla: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. För att få kommentera på SvD.se måste du registrera ett konto med Disqus eller använda ett befintligt konto på Facebook, Google, Yahoo eller OpenID.
Vänliga hälsningar, Fredric Karén, chef SvD.se Läs reglerna i sin helhet







