I Eddie Figges till formatet lilla verk med titeln Afton, midsommar, våld (1968), ryms stora frågor. I mitten av målningen med dess bruna, dova färger finns en naken metallring inklistrad, en skarp kontrast till de välfyllda blomsterkransar vi förknippar med midsommarfirandet.

Utställningen är både liten och rik, ett fönster mot ett långt och fascinerande konstnärskap präglat av att uttrycka stora frågor om liv, makt, förintelse och estetiska strömningar med både kontrollerade och yviga gester.

En del av verken har tydliga avtryck av sin samtid som hennes abstrakta målningar från slutet av 50-talet som verkligen placerar Sverige på en internationell konstkarta. Andra har större aktualitet än någonsin som de små kollagen gjorda av glansigt stanniolpapper från konjaksfylld choklad. Runt stanniolen har hon klistrat in utrivna pappersbitar, det enklaste tänkbara materialval med referens till 1900-talets tidiga kollage. Med mycket humor ställs frågor om idoldyrkan och makt.

Ett verk som länge kommer att stanna kvar på min näthinna är oljemålningen Med ett svagt streck från 1955. Mot en beige bakgrund där färgen är arbetad i tjocka lager har Figge dragit ett nästan omärkligt mörkbrunt streck där linjen är avbruten flera gånger. Genom den bleka färgen och dukens lilla format har hon tyglat den abstrakta expressionismens storstilade gester till ett uttryck för något poetiskt och eftertänksamt.

Verken i utställningen är från hennes egen samling. En del är välkända, andra sällan om någonsin visade, alla förtjänar de att återigen bli uppmärksammade.