Temperamålningen Barockstolen tillhör hans mest kända verk. Endre Nemes målade denna märkliga karmstol – krönt av en klocka, med vassa knivblad istället för sits och en spegeltavla istället för stolrygg – 1941. Målningen brukar tolkas som en bild av ett krigssargat, sönderfallande Europa.

Ulf Peter Hallberg skrev en gång en underfundig skröna om ett möte mellan Nemes och Sankte Per (snarlik en vaktmästare vid konstmuseet i Göteborg) som med sin heliga yxa försökte förvandla Barockstolen till brasved. Men de gestalter som fanns avbildade där skrek av fasa, skvätte av blod och höll stånd mot förgöraren. När den gamle portvakten återvände nästa morgon för att slutföra sin plan stod stolen oskadd som om den aldrig kunde förintas.

I november är det hundra år sedan Endre Nemes föddes i södra Ungern av judiska föräldrar. På Thielska galleriet presenteras ungdomsteckningar. Galerie Bel’Art visar ett urval av Nemes verk från fem decennier. Skilda tekniker och format finns representerade. Dessa två självständiga presentationer ger också olika ingångar till konstnärskapet. Tillsammans skapar de en finstämd påminnelse om en storslagen bildvärld.

Vid slutet av 1920-talet flyttade Nemes till Prag som vid den tiden pulserade av konstliv. Han fascinerades av det moderna måleriet, intresserade sig för automatiska teckningar och umgicks där konstdiskussionerna var vitala. Innan han påbörjade sina studier vid Konstakademin, hade han försörjt sig framgångsrikt på reportageteckningar och tidningskarikatyrer.

På Thielska följer vi Nemes på strövtåg genom staden. Nattliga uppgörelser i ett skumt kvarter, de arbetslösas sammankomster eller ett livligt kaféliv är vanliga ämnen. Det är skickliga ögonblicksbilder. De som glider förbi på gatan hålls kvar på papperet. Ansiktsdrag och kroppshållningar fångas med energiska linjer. Scenerna växer fram med några till synes lättvunna streck. Men här finns också tydliga spår av Nemes växande dragning till experiment med bildspråket. Han tecknar med förbundna ögon eller byter till vänster hand för att släppa den invanda kontrollen.

Nemes lämnade Tjeckoslovakien före krigsutbrottet och hamnade i Sverige 1940. I sin gripande självbiografi berättar han att hela hans liv var ”ett djupt försjunkande i skräck”. Den inre exilen skulle aldrig avslutas. Nemes estetiska ideal var sprungna ur hans centraleuropeiska bakgrund. Ofta framstod han som en särling i det svenska konstlivet. 1947–1955 var han en omstridd ledare på Valands konstskola i Göteborg.

Ett 30-tal verk på Galleri Bel’ Art vittnar om hur Nemes influerades av kubism, expressionism och surrealism, men ändå förblev sig själv trogen. Oljorna Kvistbalett och Cyklon, båda från slutet av 1950-talet, representerar den skapandeperiod när Nemes måleri gick mot större abstraktion. Figurer upplöses och blir ett formlöst flöde. Men kvar finns den häftiga kraften, den frigjorda energin som glöder i varenda färgfläck.

Ett återkommande motiv hos Nemes är leddockor och marionetter – sårbara varelser utan själ och yngre syskon till Gustav Meyrinks Golem. Tillsammans med narrar och harlekiner är de konstnärsfantasins tillgivna tjänare och portvakter till hans bildvärld.