I sitt tudelade konstprojekt ”Invandrararkivet: Demokratin är inte död, den luktar bara konstigt” låter Carlos Motta berättelserna och de längre samtalen med varje människa som han träffat verkligen stå i centrum. Det visar sig vara en övertygande strategi eftersom verket, en bok med åtta intervjuer och en videoinstallation med utdrag ur samma samtal, lätt skulle kunna bli alltför redovisande.

Här ligger istället styrkan i att det märks att Carlos Motta vet vad han själv vill berätta med sitt omfattande material och hur han ska göra det utan att tappa vare sig fokus på ämnet eller mitt intresse. För när han träffar ett antal personer med latinamerikansk bakgrund som lever och verkar i Sverige, för att diskutera just deras syn på och deras personliga erfarenheter av den svenska välfärdsstaten och demokratin blir han en ivrig och vetgirig samtalspartner.

Trots det tar Carlos Motta själv inte någon stor plats som intervjuare i sina videofilmer, bara någon enstaka kort kommentar eller spridda hummanden är allt som hörs. Istället låter han till exempel den tidigare riksdagsledamoten för Miljöpartiet, Karla López, desillusionerad berätta om arbetet i riksdagen och den representativa demokratin. Eller så har han besökt Immigrantinstitutet i Borås för att tala med Miguel Benito om integration och segregation. När jag sedan läser hur Joanna Castro, informatör på Zenit, berättar om hur hennes far blev beskjuten i Colombia eftersom han var fackligt aktiv går det verkligen att förstå hennes engagemang.

Lägger man till Juan Fonsecas initierade tal om diskriminering på arbetsmarknaden eller juristen Pablo Leivas som berättar om sitt arbete på RFSL blir Carlos Mottas verk till en viktig utsaga om hur demokratin fungerar i praktiken och var de eventuella gliporna i systemet går att upptäcka.

Den gul- och blårandiga mattan som hela videoinstallationen står på samt den stora väggmålningen med utställningens titel utskriven och symbolen med den välkända svenska tigern som tiger signalerar också tydligt att här är det den svenska modellen som skärskådas.

Utställningen på Konsthall C i Hökarängen utgör samtidigt en utvikning eller fördjupning till det mångåriga projektet The Good Life (www.la-buena-vida.info/) som bland annat handlat om just demokratibegreppet i en rad latinamerikanska länder. Många av dem som Motta träffat i samband med det arbetet nämnde nämligen ofta Sverige och den svenska modellen som ett föredöme och en inspirationskälla.