Konsten och juridiken har krockat med varandra på Konstfack. Men på skolans vårutställning finns det också de som medvetet använder juridiken i konsten.
På ett skrivbord ligger en formellt formulerad stämningsansökan mot den svenska staten. Bokstäverna är mödosamt broderade i svart tråd mot det vita tyget.
”Lawsuit in progress” är gjord av Erik Hellsten, studerande på Konstfack, som också råkar vara elevkårens ordförande. Han konstaterar att tajmningen inte kunnat vara bättre - nu när allt som rör skolan verkar handla om juridik.
- Det råkade vara ett riktigt spot-on. Men det var en slump. Jag har jobbat med liknande grejor i flera år eftersom jag har en bakgrund i juridiken och velat hitta ett överlappande fält mellan konst och juridik.
Som kårordförande har han också hamnat i hetluften under vårens händelser som involverat flera nuvarande och tidigare Konstfackstudenter. Skolan har inte bara fått kritik för hanteringen av Anna Odells aktion utan även på grund av graffitikonstnären NUG:s ”Territorial pissing”. Dessutom har en elev som använt copyrightskyddat material stoppats från att visa sitt examensarbete medan en annan prytt svenska flaggor med citat ur råa marschvisor som sjungs av svenska jägarförband.
- Skolledningen har inte hanterat det här på ett särskilt pedagogiskt sätt. Man har kanske inte lyckats formulera konflikten mellan två grundlagar: yttrandefriheten och legalitetsprincipen som gör att myndigheter som Konstfack är skyldiga att följa lagen, säger Erik Hellsten.
I ett ljust tjänsterum på Konstfack tar rektor Ivar Björkman emot. Han är oväntat avslappnad och glad över vårutställningen, där 159 elever medverkar. Trots att han i flera debattartiklar beskyllts för att agera felaktigt och räddhågset - exempelvis då han i förväg sett till att flera av konstverken granskats juridiskt före vårutställningen - ångrar han ingenting.
- Jag känner att jag har förtroende. En sådan här situation skapar alltid spänningar och det blev mycket diskussioner i början. Men det är min roll som rektor att hantera det här och ta den kritik som finns, säger han och fortsätter:
- Jag tycker också att den stundtals hätska debatten har varit bra och nyttig, diskussionen om konst har lyfts från att bara beröra dem som arbetar med kultur till en bredare allmänhet.
En som inte riktigt håller med är David Eberhard, tidigare överläkare på S:t Görans psykakut. Sedan han polisanmälde Anna Odell för hennes simulerade psykos har han i flera artiklar uttryckt sig mycket fördömande kring projektet. På tisdagen kom han till Konstfack för att se Odells konstverk - men ändrade inte uppfattning.
- Hon har inte tillräcklig psykiatrisk kompetens för att kunna säga något om psykiatrin. Visst är det bra att någon vill granska verksamheter som är slutna. Men det här är trams, som Konstfack inte ska syssla med.
Det mesta av strålkastarljuset under pressvisningen hamnade oundvikligen på Anna Odell och hennes omtalade konstprojekt. Men också Oscar Guermouche fick sina 15 sekunder i rampljuset. Hans verk ”Vi vill åka till Moskva”, där svenska flaggan prytts med jägarsånger, granskades av Konstfacks jurister för att det eventuellt kunde ha brutit mot lagen om Sveriges flagga eller rubricerats som förargelseväckande beteende. Verket friades dock och visas nu i utställningen.
- Jag tycker egentligen att det är olyckligt att det blir så mycket fokus på mig också. Men man behöver det för mycket för att kunna avstå, säger han med en lätt suck.
Konstfacks vårutställning pågår fram till den 24 maj.
