Nu börjar statistikerna få koll på hur landets över 21000 professionella konstnärer har det. Det är den stipendieutdelande myndigheten Konstnärsnämnden som har gjort en stor kartläggning, och fram träder bilden av ett skrå med ovanligt långa utbildningar men också extremt låga löner som i snitt ligger 15 procent under Medelsvenssons.
Att man inte blir konstnär för pengarna tycks alltså sant. Ur ett inkomstperspektiv är många konstutbildningar till och med kontraproduktiva, för statistiskt sett tjänar svenska män med enbart grundskoleutbildning mer än de klasskamrater som fortsatte på gymnasiet och sedan utbildade sig i ytterligare minst tre år för att bli konstnärer.
Men situationen skiljer sig åt mellan konstnärsyrkena. Snålast är det inom området bild och form, där medianlönen 2007 bara var 148000 kronor, medan konstnärer inom teater och musik låg cirka 100000 kronor högre på en ganska medelsvensk nivå.
Videokonstnären Katarina Löfström, 39, från Danderyd, är på flera sätt en typisk konstnär. Hon har till exempel en mycket gedigen postgymnasial utbildning med två års förberedande konstutbildning, fem års konstskola och ett avslutande år som specialelev.
– Inkomststatistiken förvånar mig inte eftersom det är ett yrke där exponeringen är helt avgörande för framgång, och många tar alldeles för lite betalt bara för att få synas, säger hon.
Att Katarina Löfströms föräldrar är lärare och läkare är på sätt och vis också typiskt. Åtminstone avslöjar Statistiska centralbyråns register att lockelsen att bli konstnär är störst i högre socialgrupper. Trots sina låga inkomster har nämligen ovanligt många en nettoförmögenhet, och bland kvinnliga konstnärer är den trots de låga låga lönerna hela 324000 kronor – cirka 164000 mer än Medelsvensson och 90 000 kronor mer än för manliga konstnärer.
– Jag tycker trots allt att det finns en hel del konstnärer med arbetarbakgrund, och uppgiften stämmer inte på mig, säger Katarina Löfström.
Enligt Konstnärsnämnden är det osäkerheten i yrket som gör att särskilt kvinnor väljer bort yrket om de inte redan har en ekonomisk trygghet.
Den tryggheten är dock inte större än att just kvinnliga konstnärer oftare än sina manliga kolleger – och andra kvinnor – avstår från att skaffa barn.
– Jag har i alla fall ett barn, säger Katarina Löfström, som precis ska kasta sig på ett tåg mot Höga kusten där hon har ett offentligt uppdrag att skapa en skulptur i vattenbrynet.
Till sist krossar statistiken den gamla fördomen att konstnärer skulle vara dagdrönare utan riktiga inkomster.
Läs hela rapporten på nätet
