Allt verkar bäddat för ombud och därmed godtycken – särskilt när det gäller hur mycket musik en uppsättning får innehålla innan den räknas som musikal. Var ligger den exakta procentsatsen?

Om Universal får som man vill betyder det att få teatrar kan spela inköpt musik på scenen. Vem vinner på det? Den 80-talsmusik som spelas under Musketörerna är en underbar introduktion till en musikskatt som få 20-åringar känner. Vilken 15-åring har hört talas om Simon & Garfunkel? Att stoppa gästspelet med den charmiga uppsättningen The sound of silence är ett effektivt sätt att inte presentera dem för en köpstark grupp ungdomar. Att någon skapar kultkänsla runt gamla fenomen är det väl fantastiskt?

Universal har dessutom fel vad gäller utgångspunkten om att musiken driver handlingen framåt. Musketörernas musikinslag fungerar som känslofördjupning, kommentarer och ironier. Ursprungstexten, skriven av Dumas dä 1844, kan ju faktiskt förstås och njutas utan rockriff.

Universal tycker uppenbarligen att Stimavtalet inte räcker. Det är en tråkig inställning och katastrofal för all slags scenkonst som ofta använt musik för att skapa stämningar, distans och effekter. Att ta ifrån konsten citaträtt till populärkulturen är att stänga flera dörrar. Ingen tjänar på det. Tala om bad-will.