Allt började med Disco sucks, houseserien som publicerades på klubben Guidelines hemsida för fem år sedan. Flera av karaktärerna fick följa med in i Stockholmsnatt, serien om indiepersoner och fashionsistas som lever sina liv i Stockholmsnatten där klubbscenen är navet. Stockholmsnatt har publicerats i SvD sedan 2005, och nu samlas de båda serierna i boken This is Stockholm.

–Det är lite som att vi har skapat en egen värld. Om Disco sucks är en serie om house, är Stockholmsnatt en serie om en livsstil, som tar ett större grepp på Stockholm. Vi bestämde oss rätt tidigt för att serien ska ut­spela sig i Stockholms krog- och klubbvärld. Men det är mycket som ryms i det begreppet, allt från musik till kläder och konst, säger Stefan Thungren.

Boken har varit på gång en tid och serieskaparna är lättade över att den äntligen är utgiven. De känner sig som ett ”demoband som äntligen får släppa ett album­”, men tycker att serierna gärna får lämna läsaren relativt snabbt.

– De ska nästan vara som krönikor­, som folk kommenterar direkt och sedan glömmer bort. De blir som ett slags tidsdokument, och det är precis det vi är ute efter, säger Pelle Forshed.

Det kan tyckas smalt med en serie om innerstadens klubbkids (som dessutom är skapad av två killar från Örebro). Om man inte tror på den universella indie­mentaliteten och att ett popsnöre i Skellefteå kan uppskatta This is Stockholm, vill säga.

– Man kan ju läsa en roman som handlar om ett helt annat liv än sitt eget och ha behållning av den ändå. När vi gör en strip om en snobbig Stockholmskille som drar till landet och ber att få snacka med en sommelier driver vi inte med landet, utan med killen­, som förmodligen spenderat för mycket tid i gubbrummet på Spy Bar. Det är samma sak med Göteborg, vi skojar med Stockholm, fast via Göteborg, säger­ Stefan Thungren.

– Man brukar ju säga att man är insnöad på landet, men man är lika insnöad här, även om man åker till New York varannan ­månad. Det är tacksamt att driva med den lilla världen i Stockholm. Många Stockholmare har ett tryck på sig att vara coolast i Europa och det där tar sig en del rätt roliga uttryck, säger Pelle Forshed.

Om man har varit vänner i femton år, som Stefan Thungren och Pelle Forshed, känner man varandra rätt bra. Det underlättar när man ska göra serier tillsammans. Stefan skriver manus, Pelle­ tecknar.

– Vi har ett gemensamt sätt att se på många saker. I början var jag orolig att vi skulle bli värsta ovännerna. Men det gick ju bra. Det är som att bli ihop med sin bästa kompis: det funkar antingen jättebra eller går åt helvete, säger­ Pelle Forshed.

– Även om jag tycker att ett manus­ inte är lika vasst som veckan innan vet jag att Pelle lyfter­ det tack vare detaljerna och nyanserna i sina teckningar. Nu räcker det med att jag säger ”rita ett Myspace-miffo” så vet Pelle vad jag menar. I början fick vi snacka ihop oss väldigt mycket, säger Stefan Thungren.

Karaktärerna i This is Stockholm är hämtade från valda delar av Stefan och Pelle själva, deras kompisar och mer eller mindre kända nöjesprofiler. Hittills har nästan ingen blivit sur (då räknas inte en SvD-läsare som sade upp sin prenumeration efter en strip där duon efterlyste fler mord i innerstan­, så att folk skulle flytta härifrån och klubbarna skulle kunna spela högre musik).

Själva undviker de att läsa andra­ tecknade serier, för att minska risken att likna någon annan­. Inspireras gör de snarare av brittiska tv-serier som The Mighty Boosh och Nathan Barley­.

Och av vad de ser och hör i Stockholmsnatten. Det räcker ofta med att gå ut och sätta sig på krogen, så skriver manuset sig nästan av sig självt. För att göra serien är lite som att gästspela som ett klubbkid, enligt Stefan Thungren.

När blir ni för gamla för Stockholmsnatt?

– Det är vi redan! Nej, men klubblivet har ändrats mycket. Jag har kompisar som är närmare 50 som fortfarande går ut, så det kan man nog fortsätta med ett tag. Det hade jag tänkt i alla fall, även om jag nu hamnar på samma ställen som folk som precis börjat gå ut. Det skapar en del ­roliga konflikter, säger Stefan Thungren.

– Det har blivit mer tillåtande att hänga ute när man är äldre. Det är ju också en del av serien, det finns en åldersnoja men man kan gå ut för det, för man är fortfarande lika passionerat intresserad av musiken och klubblivet, säger Pelle Forshed.

– Och de nya klubbkidsen med sina ofta utstuderade kläder är både tacksamma och roliga att porträttera. Hade jag varit 19 idag hade jag också haft stora glas­ögon på mig och klubbat som de gör.