Tobias Barenthin Lindblad guidar på gatukonstvandringarna, där man bland annat visar fågelholkarna över Katarinagaraget vid Slussen.
–Jag tror att vi pratar om olika saker. Våra vandringar är ju tänkta att handla om de lite underfundiga manschetter man sätter på lyktor och så. Det som är mer som installationer. Men det är klart, går man förbi tags och graffiti kan det ju uppstå diskussion om vad det är. Vårt uppdrag är ju att belysa det som händer i staden, men det betyder inte att vi är positiva till det, säger Ann-Charlotte Backlund.
Som chef för Stadsmuseet står hon bakom de populära gatukonstvandringar som guidar till platser där konstnärer, oftast anonyma, uppfört allt från affischer till klistermärken till stickade lyktstolpsfodral och graffiti.
Borgarrådet Mikael Söderlund (m) menar att staden inte kan ge sitt stöd till vandringarna om de inte sker i enlighet med stadens klottersaneringspolicy. Till tidningen Södermalmsnytt säger han att han ”inte förstår begreppet gatukonst” och jämställer klistermärken, graffiti och annat som hamnat på stan utan tillstånd med att ”slå sönder någon annans bil”.
Men efter samtal med Ann-Charlotte Backlund under gårdagen, där han ”berättat om stadens policy”, ger han sin välsignelse till gatukonstvandringarna.
–Jag tycker inte det är något problem med kaninhus och fågelholkar. Det handlar om nolltolerans mot klotter, säger Mikael Söderlund, som också anser att Stockholms stad förfulats av klotter och klistermärken de senaste åren.
Men vad är det för skillnad? Även fågelholkar som satts upp utan tillstånd räknas väl som skadegörelse?
–De fall jag känner till har varit enkla att ta bort. Skillnaden är att graffiti tillför väldiga kostnader. Du skulle nog inte tycka det var så roligt heller om det kom tags på ditt hus.
Kan inte graffiti definieras som konst, trots att den uppförs olagligt?
–Inte när det sker på annans bekostnad. Det finns de som anser att graffiti är konst, men problemet är ju att man alltid hamnar i diskussion om enligt vems rätt man gör detta, säger Mikael Söderlund.
Inte oväntat får han mothugg av graffitimålaren Irok. Han är noga med att inte utge sig som talesperson för alla utövare av gatukonst, men för honom inbegriper begreppet allt från ”välplanerade tags, till klistermärken, mallar och regelrätta målningar”.
–Om folk sedan gör det på helt fel ställen kanske det tolkas mer som skadegörelse. Men vad ska man säga? Det är i betraktarens ögon.
Vad är fel ställen?
–Det är en evig debatt. Min personliga uppfattning är att det inte passar med tags på saker som redan är jävligt grymma och inte behöver piffas upp och kulturella byggnader som behöver bevaras.
Ann-Charlotte Backlund säger att Stadsmuseet ska skildra stadens förändringar och vad som händer med människorna och miljöerna i den. Dit hör också diskussionen om hur staden nyttjas. Om gatukonsten inte är något som permanent förstör, tycker hon inte att det är så allvarligt.
–Men vi jobbar ju också med värdefulla byggnader och miljöer och skulle absolut inte understöda att man taggade ner dem.
Vem definierar vad som är konst enligt dig?
–Konstnärer har i alla tider tyckt att det inte är politiker eller tjänstemän som avgör. Här är ju frågan snarare vad som skapas på platser som inte är tillåtna. Konstbegreppet kan man inte diskutera.
Tror du att det någonsin går att stoppa graffiti, affischering och gatukonst?
–Nej, det tror jag inte. Det har funnits graffiti sedan antiken. Jag tror att det är ett sätt att göra sig hörd som man tar till ibland.










