Ólafur Arnalds har åkt på influensan när han svarar i telefon hemma i Mosfellsbaer utanför Reykjavik. Han har några lediga dagar och eftersom han tillbringar­ större delen av sin tid på turné runt om i världen har han sagt upp sin lägenhet och flyttat in hos sina föräldrar. Deras hus ligger­ på samma gata som Sigur Rós välrenommerade swimmingpool-studio men trots det valde Ólafur Arnalds att spela in sin ­senaste ep, den strålande Variations of static, på sitt rum.

–Med facit i hand var det nog inte det bästa stället att spela in på. Vi hade fyra stråkinstrument i mitt rum så det blev minst sagt lite trångt. Inför nästa album har jag tänkt spela in stråkarna i ­Sigur Rós studio. Jag har pratat med Kjartan (Sveinsson, Sigur Rós ­gitarrist) om han vill vara med och producera skivan också.

Den idag 21-årige Ólafur Arnalds började i musikskola när han var fem och skrev sina första klassiska låtar som fjortonåring. För två veckor sedan släpptes hans debutskiva Eulogy for evolution i Sverige; ett album som från början beställdes av ett tyskt heavy metal-skivbolag som Arnalds kom i kontakt med via sitt hardcorebandet Fighting Shit.

–Jag gav skivbolaget en demo på en spelning och de gillade det så mycket att de frågade om jag ville ge ut en skiva. Jag som inte ens trodde att någon skulle vilja lyssna på det jag skrivit. Det var jättesvårt att göra första skivan. Det tog flera år för mig att gå igenom alla idéer och fundera hur låtarna skulle kunna fungera som ett helt album utan att bli tråkigt.

Efter att Ólafur Arnalds skrivit klart Eulogy for evolution började han en treårig utbildning i klassisk komposition. När turné- och inspelningsschemat blev alltför späckat valde han att hoppa av men han hann lära sig en del värdefullt inför de nya inspelningarna.

–Jag tycker att min musik har blivit mer vuxen och inte så naiv i sin komposition. Det har varit nyttigt att få en teoretisk bakgrund: Man vet mer vad man gör då. Men jag tycker egentligen inte att det jag gör är klassisk musik. Mina kompositioner har verser och refränger precis som i popvärlden. Jag skulle snarare säga att det är indierock spelat med klassiska instrument.

Som brukligt när det gäller musik skapad av isländska musiker börjar referenser till naturfenomen ploppa upp när man lyssnar på Ólafur Arnalds musik. Vid det här laget har han blivit van vid de reflexmässiga naturliknelserna.

–För mig är det helt okej om någon vill tro att min musik är påverkad av glaciärer och gejsrar men jag kan inte ljuga om någon frågar. Folk blir alltid förvånade när jag säger att min musik inte alls är inspirerad­ av den isländska naturen. Men jag skriver ju min musik i vardagsrummet. Och mitt piano är inte ens vänt mot fönstret.

Ólafur Arnalds spelar i Sverige i början av november. Spelställen är ännu inte klara.