Malmö klagokör.
Du vet hur det är. De där små sakerna man irriterar sig på, som retar gallfeber på en. Att någon pratar för högt i telefon på tunnelbanan, att sambon äter ost direkt från kylskåpet eller att ölen är för dyr.
I projektet Klagokören har konstnärsparet Telervo och Oliver Kalleinen-Kohta gjort konst av människors klagomål. Klagokören är en del av det numera världsomspännande projektet Complaints Choir. En tonsättare skriver musik till allmänhetens klagomål över stort och smått. Musiken framförs av en tillfälligt hopsatt kör.
–Vi insåg att folk tycker om att klaga och vi ville omvandla den energin till konst, säger Oliver Kalleinen-Kohta.
Idén kom från det finska uttrycket ”valituskuoro”, som betyder ungefär klagokör. Paret Kalleinen ville konkretisera uttrycket och reste 2005 till Birmingham för att skapa världens första klagokör.
–Där ville vi engagera lokalbefolkningen. Först var folk lite misstänksamma, men till slut dök det upp 25 personer, säger Oliver Kalleinen-Kohta.
När Birminghamkören hade haft sitt framträdande lade någon upp konserten på Youtube. Snart hade den över 300000 tittare, och förfrågningar började trilla in från hela världen. Konstnärsparet har varit personligen engagerade i sju körer, men totalt har det startats 25 stycken världen över, från Bodö i Norge till Melbourne i Australien.
–Vi trodde aldrig att det skulle bli så populärt. Vi kunde faktiskt inte tro att det var sant. Nu räcker tiden tyvärr inte till för oss att coacha alla körer, säger Oliver Kalleinen-Kohta.
Nu ansluter sig Marabouparken i Sundbyberg norr om Stockholm till den världsomspännande klagokörsrörelsen och bildar en lokal klagokör. Repetitionerna påbörjas i denna månad med körledaren Sophie Eklöf och har premiär i november. Dessutom pågår en videoinstallation i Marabouparkens annex i Sundbyberg. På stora skärmar klagar sex stycken körer från Hamburg, Birmingham Helsingfors, Sankt Petersburg och Chicago. Och det finns inga gränser för vad folk får klaga på i körerna. Klagomålen täcker stort som smått, och är ganska lika världen över, säger Oliver Kalleinen-Kohta.
–Men vi försöker hitta en bra mix i klagomålen, för det är sådana vi människor är. Man kan inte bara fokusera på problemen i Afrika, man måste få klaga på att bussen är sen också.
Men det finns regionala skillnader. Kören i Sankt Petersburg ville sjunga mycket om existentiell rädsla och olycklig kärlek. I Chicago handlade 50 procent av klagomålen om trafiken, och bara ett enda om förhållanden. I Helsingfors klagade någon på att hans drömmar var för tråkiga och i Budapest på att grannen ovanför dansade folkdans.
–Det var ett bra klagomål. Jag vet inte om du sett ungerska folkdanser någon gång. De är väldigt...stompiga, säger Oliver Kalleinen-Kohta.
Alla som vill är välkomna att delta i klagokörerna. ”De som dyker upp är de rätta” säger Oliver Kalleinen-Kohta men tillägger att kvinnor mellan 40–60 år är de vanligaste medlemmarna. Och han vill att alla som kommer ska känna att de får klaga så mycket de vill.
–Att klaga är ett fundamentalt uttryckssätt. Vi klagade ju redan i paradiset, jag tror det är omöjligt för oss att bli helt tillfredsställda. Om vi inte fick klaga skulle det resultera i en hel massa undertryckta känslor. Att hantera klagomålen i en kör är ett bra sätt att kanalisera och förvandla dem.
Videoinstallationen Complaints Choirs visas i Marabouparken annex, Esplanaden 13, Sundbyberg. Utställningen pågår till den 26 oktober.
