Betyg: 4 av 6

Som titeln antyder tar vi avstamp i Thomas Malorys kung Arthur-saga. Kungen ligger för döden, och som hans son måste du rädda riket. Du släpps loss på en karta av 600-talets England där du får äventyra och föra krig mot vidunder från keltisk mytologi.

Det som först verkar vara fantasy av allra fånigaste sort griper snart tag i mig. Jag köper klichéerna. Jag köper att Arthurs arvtagare har en rustning hämtad från amerikansk dussinfantasy. Upplevelsen är ändå stämningsfull. Äventyrandet är ett bra exempel. Det utspelas enbart i text och berättarröster, något som ger tydliga vibbar av penna-och-pappersrollspel, och får mig att längta efter gamla textäventyr som Shadowgate.

Striderna är svårkontrollerade och slutar oftast som segdragna handgemäng – det är spektakulärt, vackert och historiskt trovärdigt, men taktiskt ointressant. Byggandet av kungariket är också en trist uppgift. Systemet präglas av små uppgraderingar, oftast bara av typen ”bågskyttar gör två procent mer skada.”

Problemet för oss spelare är att val mellan detaljer utan omedelbart märkbar effekt bara blir arbete. Jag vill hellre göra val som blir direkt avgörande för händelseutvecklingen. Det är vad både roll- och strategispelsgenrerna går ut på.

King Arthur 2 är ambitiöst, välskrivet och detaljrikt. Striderna är bitvis nagelbitarspännande. Tyvärr är summan mindre än vad delarna ger sken av.