I och med att Kina blivit en ekonomisk stormakt och att de olympiska spelen i Beijing väntar, är jätten i öster på allas läppar. Men nu vill Kina också sprida budskapet om landets, av oss västerlänningar skäligen okända, samtidskonst. Och för sin första storsatsning har man valt Storbritannien där en fantasieggande rad begivenheter, från skulptur och ljudinstallationer till dans och design, inleds lagom till det kinesiska nyåret, Råttans år den 7 ­februari.

China Now är namnet på den drygt åtta månader långa festivalens över 800 evenemang, som hoppas ”avslöja det moderna ­Kinas dynamiska hjärta”. Evenemanget blir den största kinesiska kulturfestival som någonsin ägt rum i Storbritannien.

Många grepp är radikala och av kulturrevolutionens hämmande år märks inte mycket. Spår anas möjligen i den ”skulptur­slinga”, som ska turnera i brittiska parker och bland annat omfattar skulptören Sui Jianguos två gigantiska Mao-kostymer i brons.

Publiken på dansscenen Sadler Wells får stifta bekantskap med buddistmunkars krigiska danser i ett samarbete mellan brittiske skulptören Anony Gormley och dansaren/koreografen Sidi Larbi Cherkaoui. Svansjön i två olika tappningar drar in på ­Covent Garden-operan, dels ­Kinas ­nationalbalett i en ny uppsättning, koreograferad av Natalia­ Makarova, dels Guandongbalettens medlemmar, som hoppar genom brinnande ringar i sin akrobatiska version av klassikern.

En enorm brontosaurusinstallation utanför Hayward Gallery lär dra folk till Londons South Bank där ljudartisterna Zhong Minjie och Yan Tun via hörlurar dessutom låter allmänheten ­bekanta sig med den kinesiska vardagen så som den låter på ­gator och i barer, på arbetsplatser och skolgårdar. På Victoria & Albert Museum förbereds som bäst utställningen China Design Now med föremål skapade­ efter 1992.