Ying Liang anade att hans film When night falls skulle bli kontroversiell. Handlingen kretsar kring Yang Jia – en arbetslös ung man som 2008 blev rikskänd när han knivmördade sex poliser i Shanghai, troligen som hämnd för att ha blivit utsatt för polisbrutalitet efter att oskyldigt anklagats för stöld av en cykel.

Fallet – som många anser illustrerar orättvisor i samhället – har tidigare skildrats av konstnären Ai Weiwei i en uppmärksammad dokumentär, En udda människa.

Inspirerad av den numera världsberömde regimkritikern bestämde sig regissören Ying Liang för att göra en spelfilm om Yang Jias moder de sista dagarna före sonens avrättning. Han insåg att filmen inte skulle kunna visas på censurerade kinesiska biografer. Istället skulle den ha premiär på den sydkoreanska filmfestivalen i Jeonju i slutet av april.

Själv arbetar Ying Liang i Hongkong där han är knuten till stadens filmhögskola. Hongkong tillhör Kina men har fått behålla yttrandefrihet. Men när Shanghai-polisen fick reda på hans filmprojekt började de pressa honom att lägga ner det, berättar Ying Liang på telefon.

Hemma i Kina fick både hans och hustruns föräldrar ständiga besök av polisen. De ömsom erbjöd sig att köpa filmen för en rundlig summa, ömsom hotade. De ringde honom och lämnade över telefonen till hans mamma som försökte övertyga sin son att inte visa filmen.

–De sa att om filmen visades skulle jag inte kunna återvända hem. Men om jag stoppade den skulle de kompensera oss ekonomiskt. Polisen och representanter för Shanghai stad menade att filmen förvanskade fakta och sårade de inblandades känslor, säger Ying Liang.

När han vägrade, och påpekade att rättigheterna redan var sålda till festivalen uppvaktades koreanerna istället. En affärsman som sa sig representera ett kinesiskt filmbolag erbjöd sig att köpa filmrättigheterna mot löfte om att visningen ställdes in.

Även festivalen avböjde. Filmen visades, varpå polisen informerade Ying Liangs familj att han skulle gripas om han återvände till Kina.

–Min film har blivit klassad som ett ”allvarligt och viktigt fall” så de behöver inte godkännande uppifrån för att arrestera mig, säger Ying Liang.

Länge upphörde den kinesiska censuren vid landets gränser. En bannlysning i Kina kunde på så sätt ofta fungera som en pr-metod för kinesiska artister och författare på den köpstarka internationella scenen.

Men i takt med att Kinas ekonomiska muskler vuxit, har situationen förändrats. Landet försöker numera inte längre bara stoppa internationell medverkan av politiska fiender, som Dalai Lama eller den uiguriska opinionsbildare Rebyia Kadeer, utan även kulturutövare.

Exemplen är många. I juni drog en kinesisk delegation tillbaka sin medverkan i dokumentärfilmfestivalen Sheffield Doc/Fest sedan britterna vägrat gå med på den kinesiska ambassadens krav att ställa in visningen av Alison Klaymans dokumentär om Ai Weiwei.

Samtidigt kritiserades arrangörerna av bokmässan i London för att ha bjudit in den censuradministrerande Kinas press- och publikationsbyrå som årets specialgäst. Kina var det land som tog mest plats på bokmässan. Ändå var inte en enda av de kinesiska exilförfattarna inbjuden, dit hör bland andra Nobelprisvinnaren Gao Xingjian som bor i Paris.

–Det finns 118 kinesiska förlag här, alla är kommunistpartiets megafoner, konstaterade Ma Jian, författaren till boken Beijing Coma om arvet efter massakern vid Himmelska fridens torg.

2009 lyckades Kina pressa arrangörerna för världens största bokmässa i Frankfurt att ta tillbaka inbjudan av miljöaktivisten och författaren Dai Qing samt poeten Bei Ling. Kina hade investerat 7,5 miljoner dollar i tillställningen.

I fjol beslutade kommunistpartiet att Kina ska bli en kulturell stormakt. Målet är att stärka landets mjuka makt, ”soft power”, och image utomlands. I den nya femårsplanen har kulturen pekats ut som en ”strategisk pelare” för Kinas ekonomi, vilket betyder att den ska stå för fem procent av BNP 2015. Samtidigt fortsätter Maos tal i Yanan 1942 att styra kulturpolitiken.

Mao sade då att all konst måste tjäna massorna och partiets intressen. Den måste visa en ”realistisk” bild av historien, vilket betyder partiets rådande version av ”sanningen”. Produktioner avsedda för export måste visa en positiv bild av det moderna Kina. Det som är för pinsamt eller för kritiskt tillåts inte lämna landet.

Alternativt, som i Ying Liangs fall kan myndigheterna sätta press på de utländska aktörerna, påpekar Sheila Melvin som har bevakat kinesisk kultur i drygt 15 år.

Ying Liang är osäker på om han någonsin kan återvända till fastlands-Kina. Han försöker väcka opinion för sin sak via Facebook. Men detta är svårt, eftersom Facebook blockeras i Kina.

Polisens agerande sätter också fingret på varför polismördaren Yang Jia kunde bli en hjälte i vissa kinesers ögon, trots att han utförde det som för många är det värsta tänkbara brottet: massmord.

–Hans mamma tycker än idag inte att sonen gjorde något fel. Hon är stolt över honom, och även många andra tycker han är en hjälte. Rättsystemet och polisen förtrycker folk – Yang Jia åskådliggjorde det.

SvD har upprepade gånger utan framgång sökt polisen i Shanghai för en kommentar.