Knappt har Historiska museets guldrum, med 52 kilo svenska guldklenoder, firat 15-årsjubileum förrän det är dags för ännu ett museum att bjuda in stockholmarna till en guldskatt. Den här gången är det ett 40-tal guldföremål från Georgien som med början imorgon, lördag, visas på Medelhavsmuseet efter att ha varit på världsturné. De vackra diademen, tinningssmyckena och halsbanden med hängen i form av fåglar har senast visats på JPaul Getty-museet i Los Angeles. Det rör sig om den unga republiken Georgiens stora skatt, vars ursprung är Kolchis kungarike årtusendet före Kristus, föremål som normalt hör hemma på Nationalmuseet i Tbilisi.
Det är tack vare Svenska institutet, som sedan ifjol prioriterar kulturutbyte med detta Europas gränsland i öster, som guldutställningen Medea från Georgien kan visas i Stockholm. Strax intill utrikesdepartementet, i Medelhavsmuseets gamla bankvalv med största säkerhet, ligger nu den nya statens nationalklenoder och glimmar på bäddar av purpurröd sammet.
Det är ett sammanträffande att Livrustkammaren nästan samtidigt har fått löfte om en rysk guldutställning från en angränsande geografi. Georgiens mäktiga granne – och antagonist – vill också låta stockholmarna se guldskatter från Kaukasus. Hur den idén väcktes är en liten saga som handlar om mer än guld. Klart är att cirka 60 mil norr om dagens georgiska huvudstad Tbilisi, i omlandet kring den ryska staden Astrakan, fanns också ett mycket avancerat guldsmide under århundradena före Kristus, detta hos ryttarfolket sarmaterna vars skatter ska visas i Stockholm i slutet av 2010.
Sarmaternas område kring Volgas utlopp i Kaspiska havet blev långt senare en del av dagens Ryssland genom tsar Ivan IV:s – Ivan den förskräckliges – erövring. När 450-årsminnet av detta nyligen firades fick Livrustkammaren en nyckelroll. Lundin Oil, som prospekterar olja i Kaspiska havet hade förstått symbolvärdet av tsar Ivans hjälm som låg i magasin på Livrustkammaren. Under våren 2008 övertygade Lundin Oil museet om att Karl X Gustavs krigsbyte från Warszawa kunde vara viktigt i dagens svensk-ryska relationer.
– De hade rätt. Visningen i både Moskva och Astrakan blev en sådan succé att tv-bolag stod på kö för att filma hjälmen, och nu vill Astrakans historiska museum tacka genom att låna ut det dyraste de har, sarmaternas guld, berättar Ann Grönhammar, intendent vid Livrustkammaren.
Aldrig har Livrustkammaren tagit hand om en sådan arkeologisk skatt. Om ett år ska sarmaternas guld anlända, och innan dess måste säkerheten höjas – dagens monterglas bytas mot tjockare och statsgarantier för 100 miljoner kronor ställas ut.
Också för Medelhavsmuseets aktuella Medea från Georgien är säkerheten en utmaning och staten måste garantera värden för flera hundra miljoner kronor. Transporterna går med specialkurirer med poliseskort från Arlanda.
– Statsgarantin infördes 1976 och bara tack vare den kan vi ha stora guldutställningar, berättar Suzanne Unge Sörling, projektledare på Medelhavsmuseet.
För såväl Livrustkammaren som Medelhavsmuseet är det en ära att få ta emot de dyra objekten, men komplexiteten är stor. Till exempel saknar Sverige ännu möjlighet att garantera juridisk immunitet för dem som lånar ut föremål. En sådan beredskap finns numer i till exempel Storbritannien, för särskilt efter Sovjetunionens kollaps händer det att privatpersoner gör anspråk på föremål som de menar att de en gång berövats, vanligen genom kommunismens konfiskeringar.
Klart är att utställningar från andra stater kräver stora säkerhetsarrangemang, men också tjänster och gentjänster. När Medelhavsmuseet ställde ut porslin från Top Kapi-palatset i Istanbul 2008, fick man köpa 15 flygresor t/r Turkiet för turkisk personal samt under tre månader betala för ett hotellrum i Stockholm. För att Livrustkammaren nästa år ska kunna ta emot det ryska erbjudandet om att visa sarmaternas guld, överväger Lundin Oil att ge stöd.
– Det bör vi kunna ta emot. Regeringen vill ju att vi samarbetar med näringslivet, säger Ann Grönhammar.
