En av 00-talets tydligaste stilprofiler i kändisgenren är Beyonce Knowles. Förutom att hon tog avstånd från det trådsmala size zero-idealet med sin naturligt kurviga kropp blev hon också den som förkroppsligade den så kallade bling bling-trenden. Dessutom slår hon mynt av sina kreationer i egna familjemärket Deréon.
Foto: Paul McConnell
I samband med den nyligen avslutade modeveckan i Paris, där de första kollektionerna för nästa årtionde presenterades på catwalken, föreslog New York Times modejournalist Cathy Horyn halvt på skämt halvt på allvar att man numera skulle kunna dela upp modeveckan i två delar. En Fashion week för modeskaparna och en Celebrity fashion week där Victoria Beckham och hennes kändiskolleger kan visa upp sina kollektioner i skenet av paparazziblixtarna.
Om det är något som utmärker 00-talets mode är det just kändisarnas sensationella intåg på modescenen. På modetidningarnas omslag, i varumärkeskampanjer, och inte minst, som paparazzimagneter på första parkett under visningarna. Glamourösa Hollywoodstjärnor och shoppingglada it-girls blev decenniets stilförebilder. Röda mattan blev den nya catwalken och kändisstajlisten branschens nya maktfaktor.
I samma stund som modeskaparna insåg röda mattans potential insåg dessutom också stjärnorna själva potentialen i det personliga varumärket, och marknaden översvämmades av insmickrande kändisdofter och kändiskollektioner.
Det anrika Parishuset Ungaros pr-tilltag den här säsongen, att tillsätta Lindsay Lohan som kreativ chef, blev möjligen kulmen på fenomenet. Kollektionen blev brutalt nedskriven.
Men vem vet? Det är inte bara modejournalisterna som har rätt att tycka längre.
–En bild av en klänning på en kändis når ut till miljontals människor via nyhetssajter och bloggar, medan ett modereportage i en riktigt stor modetidning i bästa fall når några hundra tusen, säger Hollywoodbaserade kändisstajlisten Jonas Hallberg.
Den digitala revolutionen har omdefinierat förutsättningarna för modeindustrin.
–Modebloggfenomenet som slog igenom i Sverige i mitten av 00-talet är en gräsrots-rörelse som med tiden kommer att rucka på maktbalansen. Plötsligt sätts trenderna inte längre bara av designer, modetidningar och trendbyråer. Via bloggen får konsumenterna ett direkt inflytande i modeprocessen. Om man vill kan man se bloggarna som ett steg mot ökad demokrati i modevärlden, säger Maria Ben Saad, lektor i modeteori vid Beckmans designhögskola.
Decenniet som såg Style.com, Ebay, Net-a-porter, Facebook, Youtube, bloggar och twitter slå igenom har skapat närkontakt mellan konsumenten och modeindustrin. Förutom omedelbar information om gatumodet i Tokyo och backstage-snacket på visningarna i Paris har nätet dessutom öppnat dörren till den globala scenen för mindre modeskapare, som svenska Acne, Filippa K och Sandra Backlund.
Suget efter information är enormt. Vi vill se allt och vara med överallt, gärna bakom scenen. Mode har blivit en ny form av underhållning. Grace Coddington, amerikanska Vogues legendariska mode- redaktör sedan 20 år tillbaka, beklagar sig i en intervju, apropå dokumentärfilmen The September issue, över den närgångna nyfikenheten som växt fram under 00-talet:
–Det är det här med kändiseran. Alla har blivit kändisar. Backstage-människorna måste träda fram. Publiken vill ha en bit av allt om alla. Aptiten verkar omättlig. Det är verkligen besynnerligt, säger hon.
Samtidigt som branschen kastat sig över nätets nya möjligheter och kunskapen om mode har exploderat bland konsumenterna har själva looken hamnat i en retroloop och cirkulerat runt det nostalgiska och klassiska. För att inte säga konservativa.
–Om 90-talet handlade om realism och att visa upp osminkade sidor av verkligheten handlade 00-talet mer om att hålla upp en fasad. Lite som 50-talet i ny tappning, där man bara visar upp lyckliga, framgångsrika människor och en fläckfri yta, säger Maria Ben Saad.
I början av 00-talet var looken extremt feminin. 90-talets minimalistiska unisexuniformer och funktionella gymnastikskor avlöstes av hyperstajlade Paris Hilton-barbies och Sex and the city-prinsessor i vida kjolar och höga Manolo Blahniks.
Dekorationer, glitter, mönster och färger blev 00-talets nya modepassioner.
–I samband med högkonjunkturen blev det intressant att se ut som om man hade pengar och var framgångsrik. Man använde sig av klassiska attribut för framgång. Lyx och kända varumärken stod i fokus, säger Maria Ben Saad som också påpekar att det hängde ihop med en medveten strategi från modehusen i Paris att föryngra kundkretsen.
Vägen till den nya lyxkonsumentens hjärta visade sig gå via it-väskor, loggoprydda solglasögon, skyhöga designerklackar och rasslande designerjuveler. De anrika modehusen i Paris, som Balenciaga, Lanvin och Louis Vuitton, uppdaterades framgångsrikt med hjälp av nya modeskapare. Som grävde ner sig i arkiven och idisslade 1900-talets silhuetter och stilikoner, från 1910-talets exotism och 20-talets flappers till 70-talets lyxbohemer och 80-talets powerdressing, om och om igen. Fokus hamnade på klassiska statusplagg som Chaneljackan och Burberrytrenchen, på begränsade upplagor, specialbeställningar och på haute couture, den ultimata modelyxen. Men samtidigt som prislapparna på designerplaggen fick fler och fler nollor såg kedjebutikerna till att designermodet blev tillgängligt även för massan. H&M drog igång en våg av designersamarbeten när de anlitade Karl Lagerfeld hösten 2004.
– Jag tror att 00-talet går till historien som kedjemodets förlovade decennium. I och med att shopping blev snudd på en folkrörelse fick också kedjorna ett uppsving. De gjorde det möjligt att hänga med i modet utan att det kostade en förmögenhet, säger Maria Ben Saad.
Modehusen svarade på kedjornas upptrappade tempo med att lansera fler och fler kollektioner per säsong. Modeskaparna tog ut svängarna, hyllade det exotiska och excentriska och öste på med hinkvis av kristaller. Konsumtionsaptiten verkade omättlig. Modet gick i spinn. Och till slut blev det för mycket.
Designduon Viktor & Rolf sa No! till den skenande modekarusellen med stora bokstäver i kollektionen för hösten 2008. Hussein Chalayan visualiserade en modets kraschlandning med vårkollektionen 2009. Och inför den här hösten samlade Alexander McQueen ihop ett berg av skrot på catwalken där han presenterade en kollektion som drev med retromanin och den klassiska looken som dominerat 00-talet.
Budskapet?
Nog är nog. Ut med det gamla, in med det nya.
Bankkrisen, lågkonjunkturen och en ny medvetenhet om lyxkonsumtionens påverkan på miljön har fått modeindustrin att tänka i nya banor. Slowfashion, som sätter hantverk och hållbar design i fokus, har blivit en snabbt växande motreaktion mot 00-talets sanslösa lyxkonsumtion.
–Det handlar om en djupgående attitydförändring och det finns mycket som tyder på att det kommer att gå snabbt. Förändringen är redan på god väg, det märks inte minst på alla de nystartade modeföretag som har hållbarhet som kärnvärde från början, säger Mathilda Tham, gästprofessor på Beckmans Designhögskola.
Maria Ben Saad lyfter också fram en mer experimentell och mindre könspolariserande attityd som intressant för hur modet kan komma att utvecklas in i 10-talet.
–Det är framför allt herrmodet som blivit mindre konservativt. Hedi Slimanes sätt att feminisera det klassiska herrmodet i början av 00-talet, med rockstjärnan Pete Doherty som förebild för Dior-mannen, var början till den acceptans vi ser idag för traditionellt kvinnliga uttryck i det manliga modet, säger hon.
I den experimentella modescen som växt fram vid sidan av huvudtrenden under 00-talet finns det enligt Maria Ben Saad också starka krafter som vill likställa mode med konst.
–Det är ett mode som är mer eller mindre frikopplat från nytta och funktion, som handlar mer om ett personligt uttryck än om shopping och som präglas av ett formspråk utan givna ramar, påfallande teatraliskt och iögonenfallande, nästan surrealistiskt.
Kanske är det där nyckeln till framtidens mode finns? I det hållbara, könsglidande och experimentella, som naturligtvis skulle kunna tolkas som en logisk reaktion både mot det retroälskande snabbmodet och den varumärkesfixerade kändisglamour som dominerade 00-talet. 2010-talet är här. Det är dags att blicka framåt.
